It Follows (2015)

Inför fjolårets succéskräckis "The Babadook" (recension) förekom det en enorm hajp och den beskrevs av flera kritiker som "den bästa skräckfilmen på många år". Då det tyvärr är sällan man ser att skräckfilmer får såna rubriker kände jag som entusiast inom genren mig tvungen att passa på och ta för mig. Men den hyllade berättelsen om en hemsökt mamma och hennes son var inte tillräcklig och lämnade mig besviken. Jag som hade hoppats på det där nya skräckfilmsmästerverket fick istället finna mig i att vänta ännu längre.

Är Mitchells hyllade film "It Follows" den film jag har väntat på?

Jay (Maika Monroe) har sex med en uppskrämd kille som efteråt berättar att han har skickat vidare henne "en grej". "Grejen" är en förbannelse i form av en onaturlig kraft som befäster sig i vandrande människokroppar med målet att döda den drabbade. Det enda sättet för Jay att bli av med förbannelsen och sina förföljare är att skicka vidare den genom att ha sex med någon annan, men har hon hjärta att göra det?

I mitt tycker är inte It Follows originell och den refererar till mycket som redan har gjorts. Förföljarna för tankarna till zombie-genren, musiken och fotot hittar sin väg tillbaka till 70- och 80-talsrysare och förbannelsen till mängder av filmberättelser om demoner. Men idag när det produceras så pass mycket film är det svårt att vara nytänkande och Mitchells mix av tidiga influenser känns väldigt levande och skarp. Något Mitchell (som även skrivit manus) gör skickligt är att han inte låter oss tittare veta för mycket om förbannelsen. I zombiefilmer får vi ofta veta om ett virus som sprids och i demonfilmer får vi ofta veta att det är en ande som vill hämnas efter att ha störts.

I "It Follows" är förbannelsen alltså oförutsägbar och vi vet inte varför den existerar eller varför den vill döda den som är utsatt. Att se filmen kändes emellanåt som att lämna sin comfort-zone vilket Mitchell ska ha en eloge för. Filmen har också en genomgående dämpad känsla med många montage och hög musik där kraftig bas och syntmelodier står för pulsen. En känsla som nästan känns drogande.

Första halvan av filmen är knivskarp med ett högt tempo och en levande mystik men halvvägs in börjar filmen gå på tomgång utan att berättelsen hittar en nytändning. "It Follows" är dessvärre inte det mästerverk jag har väntat på, men en timme in i filmen trodde jag verkligen det.