Irrational Man (2015)

I Woody Allens nya film "Irrational Man" är filosofiprofessorn Abe Lucas (Joaquin Phoenix) i fokus. Abe ska precis börja undervisa på en ny skola och hans rykte som briljant men egensinnig har fått både lärare och elever att tissla och tassla om det spännande tillskottet.

När Abe anländer till skolan införlivas fördomarna direkt. Deprimerad, uppriktig och alltid utrustad med fickplunta kritiserar han klassiska filosofer och lämnar läroböckernas ramar. Hos eleverna känns hans ärlighet häftig, hos personalen känns den besvärande. Några som dras extra mycket till Abes dekadenta charm är lärarkollegan Rita (Parker Posey) och filosofieleven Jill (Emma Stone) som båda drömmer om att bli den som han går steget längre med.

Vad varken Rita eller Jill kan förutse är att Abe snart blir fixerad av att genomföra det perfekta mordet.

Trots att Irrational Man bygger på en kul idé med inspiration från såväl Dostojevskij och Hitchcock, är både manus och genomförande förvånansvärt slappt. Woody Allens signum, den kvicka dialogen, är mest intetsägande babblig och regissörens överanvändning av voice-overs för att förklara karaktärernas uppenbara känsloutveckling känns bara irriterande, oavsett hur check den ackompanjerande jazzmusiken är.

Igenom hela filmen saknar berättandet rytm och skådespelarna komisk tajming. Oavsett hur begåvade Emma Stone och Joaquin Phoenix är kemin mellan dem obefintlig. Stone gör det hon ska men inte mer och Phoenix gör en sämre version av sin roll i Her. Den enda som faktiskt verkar vara intresserad av att vara med i filmen är Parker Posey.

Det är ingen direkt nyhet att Allen brukar varva sina bättre filmer med en och annan ljummen. Vi får helt enkelt hoppas att hans nästa film blir mer intressant.

Bäst: Själva grundidén är rätt kul och Abe har några ljusa stunder.

Sämst: Känslan av att Irrational Man redan i planeringsstadiet var tänkt att bli ännu en av Woody Allens "mellanfilmer".