Inuti diamanten (2020)

I skuggan av den nedlagda diamantfabriken i Robertsfors får vi följa ett antal människor och deras vardag. Vi bekantar oss bland annat med två vänner varav den ena älskar fiskar och att sova jättemycket medan den andra tittar på och boenden på en flyktingförläggning som gillar att träna och leka spöke. Vi får även träffa en tjej som försöker få sin bror att inte bli som hon och en man som flyttat till Sverige för kärleken och arbetets skull, men som nu förlorat båda två.

I bakgrunden lurar den nedlagda diamantfabriken, som ett spöke. Den talar till människorna i byn, talar om hur den är i behov av nya människor för att få nytt liv.

Inuti diamanten är en ytterst kompetent film rent hantverksmässigt. Däremot har jag svårt att få något som helst grepp om den. Är det en dokumentär, spelfilm eller kanske till och med skräck? Har David Lynch haft ett finger med i spelet?

Styrkorna ligger i de dokumentäraktiga delarna samt filmens skådespelare.

Delar av Inuti diamanten är närmast dokumentära och under dessa har filmen mig som i ett järngrepp. Större delen av filmen är dock mer abstrakt på ett drömlikt, ibland till och med mardrömslikt sätt. Detta är absolut en intressant idé på pappret, som till exempel att diamantfabriken är en egen karaktär som pratar med människorna. I praktiken fungerar det däremot bara vid ett fåtal tillfällen. De flesta av dessa scener drar mig istället ur filmupplevelsen och det järngrepp jag tidigare nämnde.

Filmens största styrka ligger i skådespelarnas insats, även om de mer eller mindre spelar sig själva. De gör det i alla fall på ett väldigt naturligt och övertygande sätt. Alla medverkande gör sina långfilmsdebuter i Inuti diamanten, utom Elin Marklund som medverkade i Till drömmarnas land förra året.

Det är mycket möjligt att jag kan lära mig att uppskatta Viktor Johanssons filmstil genom att utforska den mer. Mitt första besök in i hans värld blev dock mest en förbryllande och till viss del frustrerande upplevelse.

LÄS OCKSÅ: Årets bästa svenska filmer.