Inland (2020)

En ung kvinna från Stockholm flyttar med sin pojkvän till hans hemby någonstans i Norrlands inland. På vägen upp tar förhållandet plötsligt slut, men hon beslutar sig ändå för att genomföra flytten. Väl där lyckas hon bli inneboende hos en gammal dam samt skaffa jobb i den lokala matbutiken. Kvällarna spenderas i sängen med en påse lösgodis och Morden i Midsomer på DVD, som hon lånat av en kollega.

På helgerna går Irma till Stadshotellet och festar som alla andra förutom en väsentlig skillnad. Istället för att dansa och hänga i baren smyger hon hellre ner i källaren och umgås med en uppstoppad björn. Trots att hon sakta men säkert skaffat sig ett nytt liv här uppe känner hon sig aldrig riktigt delaktig i samhället. Hur gör man egentligen för att passa in i en helt ny kultur?

Jon Blåhed må debutera som långfilmsregissör med "Inland", men hans karriär som assisterande regissör är minst sagt imponerande. Några exempel på filmer han jobbat på är Känn ingen sorg, Monica Z, Tjuvheder, Thelma och Svensson Svensson …i nöd och lust, för att nämna några. Och det märks att han inte är ny i gamet, för Inland är en imponerande skapelse.

Det som skildras absolut bäst i filmen är ensamheten och utanförskapet hos huvudkaraktären. Det förstärks av de ödsliga, men vackra, miljöerna samt den ödesmättade musiken komponerad av Kali Malone, som även hon är debutant i sammanhanget.

När vi ändå pratar nykomlingar kan vi passa på att nämna Irma von Platen i huvudrollen som bara har en långfilmsroll i bagaget, Levan Akins "Cirkeln". Hon briljerar i rollen som den tillbakadragna unga kvinnan som försöker hitta sin plats i tillvaron. I mindre biroller ser vi lite mer meriterade skådespelare som Eva Melander (Gräns) och Ann Petrén (Masjävlar) som gör bra och stabila insatser även om de inte ges så mycket utrymme att glänsa. Detta är säkert gjort medvetet för att lämna plats åt Irma.

Läs också:

Recension – Idomeni (2020)

Recension – The Audition (2019)

För mer läsning ---> Scrolla vidare!