I’m Still Here (2024) – Oscarsvinnaren är ”ett drama helt i egen klass”

Den brasilianska regissören Walter Salles film I'm Still Here (2024), originaltitel Ainda Estou Aqui, tog på årets Oscarsgala hem pris för bästa internationella film och nominerades även i de prestigefyllda kategorierna Bästa film och Bästa kvinnliga huvudroll, för Fernanda Torres prestation.

Baseras på verklig historia

I’m Still Here handlar om den brasilianska Eunice Paiva (Fernanda Torres) vars make Rubens (Selton Mello), en tidigare parlamentsledamot, arresteras på politiska grunder under 70-talets brasilianska militärregim. Detta baseras på en verklig historia om politikern Rubens Paiva och det är ett välkänt fall i Brasilien, men filmen gynnas snarare av att man inte har några förkunskaper om det verkliga fallet, för dramat är så väl utspelat att man blir tagen av hur historien utvecklar sig.

Det hela börjar i ett drömskt och livligt kulturporträtt av Brasilien, med folklig musik, korta badshorts och volleyboll på Rio de Janeiros stränder. Familjen Paiva lever ett sånt liv som får en att som tittare känna stark lust att besöka Brasilien och man nästan avundas 70-talets brasilianska och familjevänliga kultur. En stark oro växer dock när den militära diktaturen kontrollerar invånarna och vill få bort mer vänsterinriktade politiska grupper som gör motstånd mot diktaturen. 

Walter Salles har gjort ett mästerligt jobb med att gestalta dessa kontraster i filmen. I en av scenerna ser vi när familjen tar sitt årliga familjefoto på stranden med utsikten mot havet – men på andra sidan kameran åker militären förbi och kontrollerar staden. Det är ett manus av dramaturgisk briljans som är skrivet av Murilo Hauser och Heitor Lorega, men det baseras på memoaren Ainda Estou Aqui av Marcelo Rubens Paiva, son till verklighetens Rubens Paiva, som i filmen spelas Marcelo av Guilherme Silveira. 

Det här är en film som har en sådan slagkraftig substans, med en stark politisk historisk berättelse som vävs ihop med familjens personliga och gripande öde över flera generationer. Detta gör att filmen nästan upplevs som en politisk thriller men samtidigt ett familjedrama, utan att det känns spretigt. Eunice vill bland annat hålla sin makes försvinnande hemligt för barnen men de äldre av dem är fullt medvetna om vad som händer och det hela slutar i en hjärtskärande tystnadskultur som effektivt visar på deras skräck, oroligheter och nästintill förnekelse till vad som sker runt dem.

”Blir helt tagen” av Fernanda Torres skicklighet 

Fernanda Torres tacklar på ett så enastående sätt rollen som Eunice Paiva att man blir helt tagen. Hon glider så fint med i karaktärsutvecklingen och hennes rollprestation känns genomtänkt in i minsta detalj, utan att det känns fabricerat eller påklistrat. När Rubens förts bort blir hon nedtonad och deprimerad men inte på ett överspelat sätt där hennes karaktär helt förändras, utan det hela vilar i hennes ögon, mimik och kroppsspråk på ett sätt som gör att man känner smärtan gå rakt genom bioduken.

Samtidigt som hon lever i decennier av förtvivlan så för Eunice en kamp för sin familj, integriteten, den demokratiska friheten och rättvisan. Det är en helt perfekt välbalanserad skildring mellan landet hon förlorat även ovissheten kring hennes kärlek. Torres gör denna berättelse rättvisa med sitt mänskliga och genuint råa och vackra skådespel i det som är en välgjord film med ett viktigt demokratiskt budskap.

”I’m Still Here” (2024) är en film som bjuder tittaren på ett emotionellt äventyr genom Fernanda Torres vackra rollprestation. Filmen gestaltar även genialiskt en vacker, drömsk och levande kultur i en skräckinjagande diktatur.

”I'm Still Here” har biopremiär den 21 mars.