.jpg?width=1600&height=675&crop=top&auto=format)
Hunter Killer (2018)
’’Hunter Killer’’ är en välfungerande och actionpackad popcornrulle.
Hårdkokt action både över och under havsytan. Det är vad ubåtsthrillern ’’Hunter Killer’’ erbjuder på ett banalt men samtidigt underhållande vis. Skådespelarna Gerard Butler och Gary Oldman agerar två amerikanska befäl utan större konstigheter. Den som dock stjäl showen är svenska Michael Nyqvist, som syns i sin näst sista filmroll efter att han tragiskt nog gick bort i juni 2017. Han spelar sin roll som rysk kommendör på ett rörande sätt i en film som i övrigt är väldigt macho.
Efter att en av USA:s ubåtar mystiskt torpederats ute i ryskt vatten, skickas amerikanske kapten Joe Glass (Gerard Butler) tillsammans med en besättning för att undersöka saken. Parallellt med deras undervattensfärd får vi följa en annan grupp av amerikanska militärer som på land nästlar sig in bakom ryska fiendelinjer. Båda uppdragen övervakas från ett gigantiskt kontrollrum, där skådisar som Gary Oldman och Linda Cardellini spelar karaktärer som står och glor på gigantiska skärmar. Som hämtat ur valfri katastroffilm.
Snabbt står det klart att uppdraget är mer komplext än vad det från början såg ut att vara. Det visar sig handla om en rysk militärkupp: Rysslands krigslystna försvarsminister har bestämt sig för att ta makten från hans egen president. Av taktiska skäl håller därför försvarsministern presidenten som gisslan. Amerikanarnas uppdrag: Att frita den ryska presidenten, låta honom vittna och på så sätt undvika ett tredje världskrig.
Det blir mycket action när vi dels följer med kapten Joe i ubåten under vattnet, dels de andra militärerna som befinner sig ovanför på land. I filmen klipps det effektivt mellan dessa parallellhandlingar; i ena stunden befinner vi oss i en klaustrofobisk undervattensfarkost, i den andra i en svettig eldstrid bakom fiendes linjer. De båda grupperna har ju samma uppdrag och det är av yttersta vikt att de är samspelta i operationen.
I filmens mest spännande scen tvingas Joe Glass att manövrera sin ubåt genom vatten där ryssarna hängivet placerat ut minor samt sensorer som uppfattar minsta ljud. Utöver sin grupp av nervösa militärer har kaptenen också hand om gisslan i form av den ryska kommendören Andropov (Michael Nyqvist). Andropov kan dessa vatten utan och innan, och när kaptenen därför frågar honom om hjälp med navigeringen blir det svettigt för oss i biosalongen. Kan Joe och co lita på att Andropov ger rätt koordinater? Michael Nyqvist ger sin karaktär – den sargade kommendören som förråtts av sina egna – en lågmäld touch som fungerar fint i filmen.
På minuskontot hamnar dialogen, som inte innehåller mycket av substans. Det är ett väldans massa tjöt om koordinater och frekvenser, tillexempel. Man hade kunnat lägga mycket mer fokus på att vässa replikerna mellan militärerna, kanske genom att skapa en mörk komisk touch? Nu blir det istället sentimentalt på ett sätt jag inte orkar med längre. Men allt som allt är detta ändå en välfungerande popcornrulle.