Honest Thief (2020)

För en brottsling som vill överlämna sig själv är det svårt att tänka sig ett värre scenario än det som Liam Neeson hamnar i i Honest Thief. Här försöker han för en gångs skull göra det rätta, men hamnar i en katt-och-råtta-lek med en hänsynslös FBI-agent som ser sin chans att tjäna storkovan. 

I Honest Thief spelar Neeson en erfaren bankrånare, sprängexpert sedan sin tid i marinkåren, som under de senaste åren lyckats tillskansa sig en förmögenhet. Vad kan möjligtvis få honom att ge upp sitt leverne och de adrenalinkickar och välstånd det ger honom? Svaret är kärlek. 

Det är när Tom förälskar sig i lageruthyraren Annie (Kate Walsh) som han inser svårigheten i att ljuga för någon man älskar. Därför planerar han att överlämna sig till FBI och med hjälp av de nio miljoner dollar han stulit förhandla sig till ett smärre straff. Därefter kan han leva ett ärligt liv tillsammans med sin käresta.

Men Toms plan går i stöpet när den girige FBI-agenten Nivens (Jai Courtney) tillsammans med kollegan Hall (Anthony Ramos) lurar honom, snor en rejäl summa av pengarna och gör allt för att täcka sina spår. Ungefär som för Harrison Ford i Jagad (1993) blir det upp till Neesons karaktär att bevisa sin oskuld och samtidigt sätta dit den verkliga skurken. 

I regissören Mark Williams händer blir denna historia hyfsat intensiv med en sympatisk huvudkaraktär i fokus. För Liam Neeson tycks rollen inte vara någon större utmaning – det har blivit några actionrullar genom åren – och han kan trovärdigt spela både känslosam och benhård. I ena stunden för han ett ömsint samtal om sin familjebakgrund med Annie, i andra spränger han ett bostadshus i luften. 

Nivens är en standardmässig och halvdant skriven skurk. 

Mark Williams har valt att centrera filmen kring striden mellan Tom och den brutala agenten Nivens. Även om kontrasterna mellan deras personligheter är slående, bränner konflikten aldrig till på riktigt. Det beror främst på att Nivens är standardmässig och halvdant skriven. Jai Courtney har fått den otacksamma uppgiften att gestalta denna karaktär, som utan tvekan kan avrätta sin chef bara för att säkra pensionen. Man kan verkligen fråga sig hur en sådan jävel lyckats bli FBI-agent. Hur kan man ta en sådan karaktär på allvar? Det går inte. 

Även om filmen inte blir sådär nagelbitande spännande som liknande thrillers om felaktigt misstänkta män – typ I sista minuten (1959), Jagad (1993), Collateral (2004) – så är den ändå sevärd, främst tack vare Neesons fängslande skådespel. Det är genom hans karaktär som filmen blir intensiv och engagerande. Vi sympatiserar med honom, trots det faktum att han har rånat banker, och vill naturligtvis att han ska rentvås från den härva han nu finner sig i. Om bara lite av den omsorg manusförfattarna ägnat åt huvudkaraktären också lagts på skurken hade detta kunnat bli riktigt bra. 

För fler recensioner ---> Scrolla vidare! Se också vår lista med de bästa actionfilmerna med Liam Neeson!