We Own This City (avsnitt 1, säsong 1)
Från skaparna av "The Wire" om Baltimores snedvridna polis
Från glorifierade polisdraman till machopumpade maffia-miniserier – i "We Own This City" är alla lika mycket skurk som hjälte.
För den som lider av The Wire-baksmälla och heller inte kan hålla sig tills Ozarks sista avsnitt släpps, så kan räddningen komma i skepnaden av HBO Max nya miniserie We Own This City. Det trogne fanet till David Simon och George Pelecanos kommer definitivt att känna igen några av sina favoritskådisar mitt i all smuts och skjortsvett. Här blir det en enda miserabel familjeåterträff för krimfanatiker.
Det som gjorde den numer kultförklarade The Wire unik var dess totala ignorans gentemot romantisering av verklighetens brutalitet. Dess hyperrealistiska tonalitet satte ribban högt för efterkommande generationer och de obekväma sanningarna placerades under lupp istället för att förhöjas, glamoriseras eller förlöjligas. Det sägs att TV ska vara underhållande och beroendeframkallande för att behålla tittarna och därför fegar många annars geniala serier ur med exentriska karaktärer och så bizarra situationer att skratta är ett närmare alternativ än att reflektera. The Wire vägrade följa denna oskrivna regel.
We Own This City är om möjligt ännu närmare verkligheten eftersom den baseras på verkliga händelser. Med boken med samma namn av Justin Fenton som förlaga följer den under åtta avsnitt GTTF (Gun Trace Task Force), en specialstyrka inom Baltimores polis vars mål rätt och slätt var att rensa upp gatorna från vapen och droger, med vilka medel som än krävdes. Något som börjar som ett heroiskt uppdrag slutar dock med att gränsen mellan hjälte och skurk sakta suddas ut.
Varför fortsätter man att se på en serie? Att börja titta är lätt – man är uttråkad, vill skratta lite, och kanske känna något mitt i veckans existentiella kris. Men efter första avsnittet är över är det lika lätt att aldrig starta nästa. För vem bryr sig i ärlighetens namn om vem som hamnar på järntronen? Vem bryr bryr sig om kriget mellan fiktiva MC-gäng? Det gör man inte.Man stannar för karaktärerna. Man stannar för personerna man har lärt känna och hatar och älskar och som känns lika verkliga för den grå klumpen bakom våra skallben som riktiga familjemedlemmar av kött och blod. Man vill se dem kämpa och lyckas eller kanske bli uppäten av hundar (för vissa förtjänar det). Vi vill helt enkelt fortsätta att vara en del av deras liv. När det kommer till karaktärerna i We Own This City har jag aldrig velat springa med benen på ryggen snabbare, på gott och ont.
För att dra ytterligare en jämförelse med "The Wire", som börjar nära inpå två karaktärer och som hypnotiserar med sina enkla men råa konversation om det mördade barnets märkliga namn, så tar inte We Own This City direkt oss i handen och leder oss in i berättelsen. De första minuterna är lovande med en monolog som sätter verkligheten mot fantasi panna mot panna. Men därefter hoppar berättelsen fram och tillbaka i tiden utan att göra ett direkt nedslag hos någon i ensemblen länge nog för att väcka genuint intresse. Det är det som är nackdelen med den stora ensemblen, det krävs åtminstone en stark scen per karaktär för att de ska fastna. Det är förståeligt att dessa hoppande tidslinjer och tiotals karaktärer är essentiella för att gestalta berättelsen rättvist och utan att riskera att lyfta fram någon sida högre, men det faller platt för mig.
"Ingen karaktär jag är redo att komma tillbaka för"
Efter första avsnittet finns det ingen karaktär jag är redo att komma tillbaka för. Även om seriens hela sensmoral är "Ingen är god, ingen är ond" så raderar det potentiell spänning när alla redan är råbarkade, hårda och följer sin egen moraliska kompass. Hur ska de kunna klättra högre då? Eller än bättre, hur ska de falla när de redan flyter runt i samvetssplittrad tvetydighet? Vi vet inget om dessa karaktärer. Inte vad som gör dem speciella eller vad deras motiv är vilket är ännu en gyllene regel som lärs ut på alla filmskolor.
Kanske är det det som är meningen. Kanske är det skaparnas mål att gestalta GTTF:s regim mer dokumentärt för att göra det tydligt att de inte väljer sida. GTTF och Black Lives Matter-rörelsen som spelar stor roll i serien (även om BLM ännu inte exploderat i dess tidsram utan snarare hovrar med sin ande) är sannerligen en komplicerad historia där kanske seriens distanserade berättarstil är precis vad som behövs. Det gör det dock inte mer lättsmält.
"We Own This City" har premiär i dag, den 25 april, på HBO Max.