True Detective (säsong 3, avsnitt 1-5)
Mahershala Ali gör den tredje säsongen av "True Detective" till en värdig uppföljare.
Den första säsongen av "True Detective" hyllades till skyarna för sitt ambitiösa manus, fantastiska regi och grymma skådespelarinsatser. En riktig fullpott-säsong. Den följdes upp, lite väl snabbt, av en andra säsong som i jämförelse med den första var något väldigt annorlunda. Inte nödvändigtvis sämre, men inte alls vad de som hade hyllat den första säsongen hade hoppats på – de höga förväntningarna lämnades obesvarade. Sågningarna kom som på beställning, och en tredje säsong kändes väldigt långt borta.
Några år har nu passerat och en tredje säsong av True Detective är äntligen här. Den här gången är likheterna med den första säsongen avsevärt mer påtagliga. Nästan på gränsen till lite för påtagliga faktiskt. Något säger mig att om den här tredje säsongen hade kommit direkt efter den första, hade även den riskerat att bli sågad. Men då för att den inte var annorlunda nog.
Nu har det däremot gått såpass lång tid att seriens skapare kommer undan med det, särskilt med tanke på att Mahershala Ali fullkomligt briljerar i sin huvudroll som säsongens "True Detective", tillsammans med Stephen Dorff som sin partner.
Den tredje säsongens fall handlar om försvinnandet av två barn. Vi får följa barnens, deras föräldrars och utredarnas öde i tre olika tidslinjer. Den första utspelar sig i direkt anslutning till barnens försvinnande 1980, den andra ungefär tio år därefter och den tredje 2015, hela 35 år efter barnen först försvann.
Säsongen är inte rädd för att ta god tid på sig att bygga upp stämningen kring fallet och alla människor vars liv på olika sätt förändrades av det. Där Mahershala Alis prestation är överlägsen, visserligen mycket tack vare att han får allra mest att jobba med.
Men även Scoot McNairy, som spelar barnens far, levererar på topp. Stephen Dorff och Carmen Ejogo får inledningsvis tyvärr inte riktigt lika mycket att arbeta med, utan finns oftast där som ett bollplank till Ali på arbetet och i hemmet. Skådespelarmässigt finns det absolut inget att klaga på när det kommer till True Detectives tredje säsong.
Problemet med att sätta ett ärligt betyg baserat på endast fem av åtta avsnitt, där slutet av det femte är det som gjort mig mest förväntansfull hittills, är att jag har känslan av att det här är en säsong som kommer att uppskattas som mest när vi har alla lösa trådar sammanflätade i slutet. Det ska mycket till för att de avslutande avsnitten ska lyckas leva upp till den där magiska första säsongens nivå, men de avsnitt jag har fått se hittills är åtminstone en värdig och sevärd uppföljare.