The Time Traveler's Wife (säsong 1)
Omtyckt berättelse gör ett lyckat steg till serieformatet
The Time Traveler's Wife filmatiserades redan 2009, då med Rachel McAdams i huvudrollen som Clare. Den filmen fick rätt ljumma recensionerna. Serie-adaptionen har inte samma djupa dalar, även om den inte heller är klockren.
The Time Traveler's Wife är ursprungligen en roman skriven av Audrey Niffenegger som släpptes 2003. Hon har varit med i arbetet av både filmatiseringen från 2009 och när den nu gör debut som serie.
Niffeneggers berättelse handlar om Clare, en kvinna som gifter sig med den tidsresande mannen Henry. Han kan själv inte styra över hur eller när han reser tillbaka i tiden, och inte heller bestämma över vart han reser till. Det är precis lika påfrestande för honom som det låter, och ställer självklart stora utmaningar på Clare och Henrys relation tillsammans.
Premissen är en originell och intressant take som togs emot väl redan i bokformat. Här finns en komplex kärlekshistoria där det finns flera lager, och det som då verkligen behövs är mycket tid för att utforska detta. Därför gör sig The Time Traveler's Wife bäst lämpad som serie, där vi får flera timmar att utforska berättelsen i snarare än, på sin höjd, kanske två.
Henry säger redan i första avsnittet att hans förmåga inte är en superkraft, utan ett handikapp. Han kan när som helst sugas tillbaka till en annan tid, och dessutom reser han alltid utan sina kläder vilket skapar en del prekära situationer. Därför måste han, som han själv beskriver det, lära sig att överleva genom att bli bra på att till exempel stjäla och bedra. Det porträtteras bra i serien och ger framför allt en helhetsbild av Henry där han varken ses som ett offer eller hjälte.
Men serien heter trots allt The Time Traveler's Wife, och det är centralt en berättelse om just Clare. Hur kan man vara gift med en tidsresenär? Det är en komplicerad fråga, som Clare själv troligtvis inte kan besvara helt. Hon lever stora delar av sitt liv i väntan på att träffa Henry vid rätt tidpunkt, samtidigt som hon genom tidsresorna vet om att det kommer ske. Att kunna leva ett vanligt liv när man vet om att ens själsfrände dyker upp om ett par år är såklart inte lätt.
För att detta ska bli känslosamt måste kemin fungera mellan de två skådespelarna, och den fullkomligt lyser igenom skärmen. Rose Leslie och Theo James ser ut att vara så kära i varandra att jag nästan funderar på om Kit Harrington borde oroa sig. Det lyfter alla scener de gör tillsammans, och gör att det väcks känslor inom en själv. Tårarna är nära flera gånger om.
Eftersom karaktärerna porträtterades i flera olika åldrar har serien att göra med många barnskådespelare. Det är alltid ett svårt drag, eftersom barn av rimliga skäl inte alltid gör ett så bra jobb. Den här gången har dock castingen varit utmärkt, och även detta ger scenerna ett djup. Flera gånger blir det sentimentalt för karaktärerna när de är barn, och där övertygar verkligen skådisarna på mig som tittare.
Serie med ett bra djup och fina skådespelarinsatser
The Time Traveler's Wife är en fin kärlekshistoria med en komplexitet som verkligen hinner undersökas under säsongen. Skådespelarna gör dessutom ett exemplariskt arbete. Det som inte ger serien ett bättre betyg är att den också känns något spretig. Från att i tre avsnitt handlat om kärleksrelationen mellan Henry och Clare, blir vi introducerade i avsnitt fyra till ett par nya karaktärer som plötsligt ska få ganska mycket utrymme.
Detta blir ett problem eftersom det hela känns väldigt plötsligt, och därför har jag lite svårt att känns samma emotionella koppling till dem. Jag tycker det blir lite som att de plötsligt slängts in, och att de hade kunnat varit med tidigare. Dessutom finns det alltid saker man kan påpeka med effekterna av tidsresande, som man försöker förklara bort på ett hyfsat sätt. För de som vill se en tårdrypande och romantisk berättelse är serien dock verkligen ett måste att se.
The Time Traveler's Wife har premiär på HBO Max den 16 maj. Ett avsnitt i veckan kommer släppas, och totalt får säsong 1 sex avsnitt.