The Stand (miniserie, avsnitt 1-6)
”The Stand” bjuder på ljummen pandemiskräck från Stephen King.
TV-adaptionen av Stephen King-boken ”Pestens tid” har en imponerande cast med skådespelare som gör sitt bästa, men det blir varken särskilt läskigt eller spännande.
Det kan kanske uppfattas en aning opassande att släppa en skräckserie om en hemsk pandemi samtidigt som vi som ska titta på den befinner oss i en verklig pandemi. Även om det tveklöst finns vissa mindre likheter mellan verklighet och fiktion, så har Stephen Kings virus en dödlighet på över 99 procent och kräver sina offer inom bara något dygn från insjuknandet. Vi går med andra ord väldigt snabbt från att ha befunnit oss under en pandemi, till en postapokalyptisk värld där de få överlevarna ställs inför två val.
Utan krav och restriktioner från samhället, är du en ”god” eller ”ond” människa? Genom att addera en övernaturlig touch till vår berättelse så börjar alla överlevare att drömma två olika drömmar. I den ena lockar den vänliga Mother Abagail (Whoopi Goldberg) med trygghet, gemenskap och hon sägs dessutom kunna kommunicera direkt med Gud. Den andra drömmen lovar rikedom, friheten att göra vad du vill, ha massor av sex och allt med rätten att döda alla som står i vägen för din egen lycka – förutsatt att du lovar att dyrka marken som den både karismatiske och skrämmande Randall Flagg (Alexander Skarsgård) går på.
Skarsgård jobbar i skuggorna.
Handlingen utspelar sig i ett gäng olika tidslinjer, som möjligtvis förstör delar av spänningen då det ”avslöjar” vändningar genom att i stället göra oss nyfikna på hur några kan vara ”kompisar” under resan till Mother Abagail – men något helt annat efter man kommit på plats. De båda konkurrerande livsåskådningarna påminner också nästan lite väl mycket av hur exempelvis The Walking Dead brukar ha en grupp av ”goda människor” som vi följer – med ett yttre hot av det värsta mänskligheten har att erbjuda.
Serien ställer med andra ord en rad väldigt intressanta och tankeväckande frågor, som genast förenklas genom att vi får nästan överdrivet tydliga ”skurkar”. Men. Det går samtidigt inte att förneka att CBS All Access uppenbarligen har låtit seriens skapare få tillgång till en saftig budget, för allt ser till att börja med väldigt snyggt ut. Det råder däremot ingen tvekan om att miniseriens största tillgång är hur väl man har castat de större rollerna, som gör det intressant att fortsätta titta trots att det mesta känns ganska postapokalyptiskt-typiskt.
Owen Teague (Bloodline), som spelar Harold Lauder, står för en av de bästa och läskigaste skådespelarprestationerna i en roll som lär få folk att älska att hata honom. Skarsgård har en av seriens viktigaste roller, men arbetar mest i skuggorna under de sex första avsnitten som gjorts tillgängliga inför recensionen. Serien känns utan tvekan som mest ”läskig” när någon av dem är i bild, vilket gärna får vara mer i avslutningen
För den som har läst Pestens tid eller sett den förra adaptionen av den, så har Stephen King själv skrivit manuset till det sista avsnittet – då han inte var nöjd med hur han själv avslutade boken, vilket han nu fått chansen att rätta till med The Stand.
MER LÄSNING: 29 Stephen King-filmer rankade från sämst till bäst!