Recension: The Idol (säsong 1, avsnitt 1)

Hajpen har byggts upp inför Euphoria-skaparen Sam Levinsons nya HBO-serie The Idol med Lily-Rose Depp i en vågad huvudroll som artisten Jocelyn. Det är inget snack om att den lever upp till vuxenfantasierna – internationella kritikerkåren verkar sönderkränkt av sexet. De kallar den bland annat för en toxisk "Pornhub-odyssé" och något som är mycket värre än vad vi hört på förhand. "Till och med musiken är horribel", skriver någon. Attackerna mot The Idol, som sticker dem i ögonen, är många och menande. Nästan som att de glömmer bort att det är fiktion.

Lily Rose-Depp med kunglig entré i sin största roll hittills

Personligen blev det här inte bara premiären för en ny serie, utan också för skådespelaren Lily-Rose Depp. Det kan ofta vara förrädiskt med kändisbarn som ska prestera i sina föräldrars efternamn – de är ju sällan i närheten lika begåvade (vem bryr sig om Scott Eastwood?). När Lily-Rose Depp tar sig an sin största roll hittills gör hon det med en kunglig entré: en photo shoot där fotografen regisserar megastjärnan Jocelyn fritt och får henne att gå från flabbig till sexlysten till tom och slutligen lipande på drygt en minut. Det hela är lite av en mästertagning och skickar en tydlig signal om att Depp är fullt seriös med sitt skådespeleri, och förmodligen lika lovande som sin far var i hennes ålder.

Härifrån fortsätter piloten med att Jocelyns management panikslås över att den värsta tänkbara sängkammarbilden på henne har nått ut till Twitters trendflöde. Det är ett roligt kaos där Simpsons-ikonen Hank Azaria och skräckprofilen Eli Roth båda figurerar som desperata karaktärer med allt att förlora vid en skandal runt deras viktigaste talang. Det är först när Abel Tesfaye presenteras som klubbägaren Tedros som serien närmar sig sin seriösa kärna – den om en skev och gränslös kärleksrelation, där kvinnan går igång på mannens "våldtäktsvibbar".

"Kan sluta upp med Body Horror"

Efter det första avsnittet är känslan att Jocelyns och Tedros utforskande av varandra kan sluta upp med Body Horror, och mitt summerade intryck är att det är hitåt som flera recensenter skickat sina giftampuller. Med motiveringen att serien har lat chockunderhållning. Hur som helst gillar jag den något snedvridna tonen och att man tagit ut svängarna, även om det ibland kan kännas ansträngt. Likaså lyckas man bättre med att bygga upp paret här än i den tematiskt besläktade Fifty Shades-trilogin. Det finns en känsla av att Jocelyn och Abel är skapta för varandra, och kanske just därför extra farliga. Det och att Depp övertygar så här långt i en utmanande roll.

"The Idol" är som bäst när den inte anstränger sig så hårt för att sätta sin stämning. Baserat på det enda avsnitt jag sett (inga screeners har gjorts tillgängliga för recensenter i Sverige) är det här en orädd och lekfull serie som jag vill se vart den tar vägen, och där det känns som att produktionen förstått och förlikat sig med att innehållet kommer peta i getingboet.