The Fallout (2022)
Lysande realism om tomheten efter traumat
Det var längesen jag såg en lika självsäkert debutfilm som Megan Parks "The Fallout". Genom total kontroll över hantverket och med hjälp av den kommande storstjärnan Jenna Ortega i huvudrollen lyckas Park med små medel förmedla väldigt mycket. "The Fallout" är helt enkelt startskottet på en mycket spännande karriär.
Enligt forskningsgruppen Gun Violence Archive skjuts i genomsnitt 58 personer ihjäl varje dag i USA. Utöver de gängrelaterade skottlossningarna har även skolskjutningarna eskalerat. Nu senast i december förra året då tre ungdomar sköts till döds, och flera skadades, på en skola i Michigan. Vapenlagarna har alltid varit omdebatterade i USA, där de kritiska rösterna har ökat i styrka parallellt med att fler och fler oskyldiga ungdomar dödats. Samtidigt finns det fortfarande många amerikaner som menar att det är deras grundlagsskyddande rättighet att bära vapen.
Det är mot den bakgrunden som Megan Parks The Fallout tar vid. Filmen är ett hållkäften-starkt markering i den amerikanska vapendebatten, där Parks briljanta val fokusera på de långsiktiga effekterna på människorna i skottlinje, snarare än överdriven dramatisk exponering, faller mycket väl ut.
16-åriga Vada (Jenna Ortega) går på en normalstor amerikansk high-school och brottas med de saker som alla tonåringar gör. Hon hänger med polaren Nick (Will Ropp) och har både oroligt och optimistiskt börjat fundera över collage. En dag möter hon skolans populäraste tjej, influencerdrottningen Mia (Maddie Ziegler), på toaletten. De båda hinner knappt hälsa på varandra innan ljudet av snabba skottsalvor ekar mot porslinet. Trots att både Vada och Mia klarar sig oskadda blir den fruktansvärda skolattacken startskottet på ett trauma som kommer påverka de båda på flera olika sätt.
"Sin generations stora Hollywoodstjärna"
Valet att börja med själva skolattacken för att sedan fokusera på det psykologiska efterspelet är inget annat än ett genidrag. I fokus ligger Vadas återhämtning och hur traumat påverkar hennes relation till familj och vänner. Problemet när vissa regissörer ska tackla ett tungt och viktigt ämne, jag tänker på dig, Paul Greengrass, är ofta att manuset lägger för mycket vikt vid själva händelsen på bekostnad av karaktärernas inre liv. Men i The Fallout får vi följa Vadas kamp med att överleva vardagen. Precis som i verkligheten finns det ögonblick av komik mitt bland allt det mörka, ibland på samma gång. Exempelvis är scenen där Mia och Vada röker gräs och flippar på helt olika sätt både rolig och tragisk samtidigt. Megan Parks visar prov på en fingertoppskänsla när det gäller att fånga olika stämningar utan att karaktärerna behöver använda ord, en förmåga som jag misstänker kommer ta henne väldigt långt.
Trots Parks utmärkta manus är det Jenna Ortega som är filmens stora behållning. Skådespelerskan, som också syntes i Scream tidigare i år, är bara 20 år men visar här prov på ett stort register i sitt spel. Vada är visserligen en sylvasst skriver karaktär, så sämre förutsättningar hade Ortega kunnat haft, men med hjälp av sin naturliga karisma gör hon rollen till sin egen. Det trauma som Vada bär på reflekteras subtilt av Ortega i allt hon gör, även om det ibland kan vara svårt att se. Det är mycket möjligt att hon kan bli sin generations stora Hollywoodstjärna.
Sammantaget är "The Fallout" det genombrottet för både Parks och Ortega, och startskottet på två potentiellt väldigt spännande karriärer. Filmen i sig är tänkvärd, drabbande och rolig på ett sätt som draman av den här sorten sällan är.