Rick and Morty (säsong 4)

”Vi har alla saker vi fruktar och inte nödvändigtvis vill tänka på. Sätter du en komisk mantel på det som är dystert så kan du skratta åt det, känner du en viss lättnad. Jag tycker det är okej att skratta åt sånt som är mörkt och läskigt”, säger Chris Parnell, rösten till karaktären Jerry i Rick and Morty, i en intervju med Filmtopp om serien framgång. Och just den svarta humorn är en av många ingredienserna till varför fenomenet Rick and Morty just nu mosar all konkursen i den vuxenanimerade serievärlden.

Skaparna Justin Roiland och Dan Harmon har gjort sin läxa. För att i dag lyckas i den mördande branschen, som 1989 startade med fenomenet The Simpsons, måste du skapa något originellt. Du kan inte bara kopiera ett vinnande koncept rakt av spinna vidare på det som Family Guy gjorde med den gula familjen. De båda polarna Roiland och Harmon kombinerade populärkulturen med vetenskapen och från ingenstans för snart sju år sedan föddes Rick and Morty. Resten är historia.

Historien är centrerad kring universums smartaste man, den alkoholiserade vetenskapsmannen Rick Sanchez, som ger sig ut på intergalaktiska äventyr med sitt barnbarn Morty. Referenserna är många. Allt från det Dr. Who/Tintin-inspirerade introt – eller vinkarna Back to the Future-rullarna - till South Parks kiss- och bajshumor.

Guldmedaljen ser ut att hänga runt halsen.

"Rick and Morty" släpper inte säsongerna regelbundet, vilket har gett upphov till frustration och spekulationer bland fansen. Många menar att det är ett medvetet beslut att spä på mystiken kring serien, ungefär i samma snigeltempo som Game of Thrones-författaren George R. R. Martin skriver klart en ny roman. Men när serien grundar sig i vetenskap är det logiskt att det kräver tid, till skillnad från nämnda South Park där ett avsnitt görs på endast sex dagar, och där alla statist-animationer är sparade sedan tidigare.

Den senaste säsongen levererar samma smarta, mörka kiss- och bajshumor som tidigare, och lägstanivån är fortsatt hög. Enda smolket i bägaren är att jag ser små indikationer på övermod från manusförfattarna i samband med seriens pågående framgångar; några avsnitt som exempelvis i One Crew Over the Crewcoo’s Morty och Never Ricking Morty blir jag tidigt mätt på smarta ”twists”, och som enbart är där för sakens skull. Där tempot stundtals är överdrivet uppskruvat, till och med för att vara Rick and Morty.

Det låter som en omöjlighet men animationerna är ännu vassare än tidigare. Allt från en obetydlig utomjordisk statistroll till en färgsprakande bakgrundsmiljö är gjord med största detaljrikedom. Och inte sällan kan ett tränat öga urskilja ett kamouflerat könsorgan bland alla nyanser.

"The Simpsons" dominerade hela 90-talet och början på 00-talet. "South Park" peakade endast vid säsong 18. Det är med andra ord för tidigt att för evigt placera "Rick and Morty" på prispallen med guldmedaljen runt halsen. Men just nu? Tveklöst ja.