Recension: The White Lotus (säsong 2) – fortsätter imponera!
Mike White är tillbaka med sin Emmybelönade originalserie “The White Lotus”
Som hotellet i Sicilien är första avsnittet av "The White Lotus" säsong 2 nära femstjärnigt. Nu finns det på HBO Max.
Seriens starka öppning är en foreshadow – ett oidentifierat lik sköljs iland på resortens idylliska strand, men det visar sig vara inte bara ett offer skördat denna soliga dag. Innan ond, bråd död tar plats får vi serverat på silverfat ännu en skarp introduktion till hotellets nya gäster och de fyra huvudberättelserna som blandas parallellt med varandra.
De första gästerna är två par från olika världar som konstant måste hantera pinsamheten i deras skillnader. De realistiska Harper (Aubrey Plaza) och Ethan (Will Sharpe) möter de superrika och uppe i molnen Cameron (Theo James) och Daphne (Meghann Fahy) vars interaktioner får det att krypa i skinnet – på ett bra-dåligt vis.
Med på båten är en italiensk-amerikansk familj bestående av tre generationer av män, som har anlänt för att besöka sina Sicilianska förfäders hem. Bert Di Grasso (F. Murray Abraham) spelar en gammal relik, som troligen bara är kvar här på jordelivet för att flörta, hans son Dominic (Michael Imperioli) är en Hollywood-chef som knappast lämnat problemen hemma med sin ex-fru, och hans son Albie (Adam DiMarco) är en blyg utexaminerad Stanford student.
Gamla och nya divor
Jennifer Coolidge är även tillbaka från säsong ett som Tanya, och denna gång har hon tagit med sig sin stackars utarbetade assistent på en romantiska semester med sin man. Assistenten Portia (Haley Lu Richardson), som stått ut med instabila Tanya, får inte slappna av en sekund innan hon får nästa order – hon måste hålla sig undan paret vars existens är en laser-dans hon tvingas undvika som Tom Cruise i Mission Impossible.
Vi får även följa två lokala italienska tjejer; rutinerade Lucia (Simona Tabasco), som säljer sina tjänster till rika män, och hennes kompis Mia (Beatrice Grannò), en hjärtekrossad sångare som drömmer om ett musikalisk karriär. Hur deras vägar korsas mer med amerikanerna får vi vänta och se.
Atmosfären är lyxig, pinsam och komisk – precis som önskat
En skiftande balans ser man på det förminskade fokuset på personalen denna säsong, förutom de stunder vi får följa bekymrade platschefen Valentina (Sabrina Impacciatore) med sin personal som hon har ett tajt koppel på. Men allting kan förändras under säsongens semesterfirande. För nu så har vi fått lära oss lite om gästernas olika rikemansproblem och personliga kamper och det finns mycket kvar att åtrå.
Temat denna säsong doftar rosor och otrohet, något som effektivt skapar spänning mellan de första hotellparen. Från vad man kan läsa mellan raderna av dialogen ligger även bagage av konflikter och ruvar som ett vilddjur, och om avsnitten fortsätter behålla samma kvalité så blir det nog ett skålande galej när dessa vackra och lyckliga fasader äntligen fallerar.
Långsamt och metodiskt sammanflätas gästernas berättelser och fastän personalen som i förra säsongen upplyfte humorn är inte lika närvarande så ser jag fram emot vad "The White Lotus" har att erbjuda.