Oslo (2021)
Bortglömt fredsförsök ger ett slående avtryck.
”Oslo” berättar den sanna, och mestadels ouppmärksammade historian om hur Norges huvudstad blev utspelningsplatsen för förhandlingarna till historiens första skriftliga överenskommelse mellan Israel och Palestina.
Året är 1992. Relationen mellan Israel och Palestina är frostigare än på länge och ingen ände på stridigheterna dem mellan tycks vara inom synhåll. In i bilden träder två norska fredsmäklare med ambitionen att föra de två sidorna samman och komma ett steg närmare vapenvila. Ett åtagande som till en början tycks vara hopplöst, men som så småningom kommer att leda till den första direkta överenskommelsen mellan det israeliska och det palestinska styret.
Oslo är en amerikansk produktion om Norges involvering i konflikten mellan Israel och Palestina under det markbrytande fredsavtalet som signerades 1993. Trots denna storslagna och världsomvälvande beskrivning så är filmen i sig en ganska lågmäld historia.
Med vissa likheter till Steven Spielbergs Bridge of Spies får vi här se ett avskalat och gråtonat kammarspel, där framsteg inte görs på ruinfyllda slagfält utan runt förhandlingsbord ute på den norska vischan.
I rollerna som de fredsmäklande norrmännen ser vi Ruth Wilson och Andrew Scott, två roller vars betydelse för storyn främst sker genom deras återhållsamhet. Detta till den grad att deras karaktärer tyvärr känns tunna och överlag ointressanta. Filmen misslyckas med att förmedla varför just dessa två är berättigade en så central del i skrivningen av ett stycke historia och de båda känns i och med det ganska bortkastade.
Lämnar tittaren med känsla av obehag.
Som tur lyckas filmen fånga känslan av hopplös frustration som förhandlingarna medför. Hundratals och åter hundratals år av hat och motstridigheter har vuxit mellan de båda länderna och i mitten av ett avlångt middagsbord utanför Oslo når detta till slut sitt klimax på ett välutfört sätt.
MER LÄSNING: 11 krigsfilmer du måste se!
Trots signeringen av det historiska avtalet är det dock inte enbart en historia om framsteg som filmen vill föra ljus mot. När det är dags för de sedvanliga eftertexterna i filmen används dem inte för att betrygga tittarna om att tack vare filmens händelser så är allt idag frid och fröjd i det en gång krigshärjade området.
Nej, istället slår dem direkt ner tittarens ögonblickliga hoppfullhet om genom att förkunna oss om att tidsförloppet efter Osloavtalet kantats av ännu mer död och ökade meningsskiljaktigheter, något som bara förstärks av den senaste tidens bombningar och kravaller nära i minnet.
Filmen lämnar i och med sina tittare med det ett kraftfullt slag i magen som försäkrar oss om att heroiska insatser bara kan vara en skottsalva bort från att raderas från världshistorien.
Oslo finns nu på HBO Nordic.