Knightfall avsnitt 1-3 - Kan bli en ny favorit

I "Knightfall" får vi följa de politiska intrigerna i Paris i början av 1300-talet när Frankrike står på randen till ett krig med England. Olika politiska spelare försöker styra handlingsutvecklingen på olika sätt. Två av de starkaste spelarna är De Nogaret (Julian Ovenden) och Påven själv (Jim Carter). Kung Filip IV (Ed Stoppard) är osäker på sina beslut och vänder sig till sin vän, tempelriddaren Landry (Tom Cullen), som också råkar ha en affär med drottningen (Olivia Ross). Mycket av serien kretsar även kring tempelriddarna som, under Landrys ledning, upptäcker att den heliga graalen kanske inte är förlorad.

TV-serier som utspelar sig mot en historisk bakgrund har alltid varit populära. Från och med det att HBO nådde stora framgångar med storsatsningen Rome 2005 har den här typen av serier fått en lite annan karaktär och förhöjd status. De är numera ocensurerade vad gäller våld, språk och naket, är påkostade och håller hög klass på handling och skådespel. Man skulle kunna säga att det är serier som görs för vuxna. Knightfall är den senaste satsningen av kanalen History, som även har gett oss Vikings.

Jag var lite osäker på vad jag skulle tycka om "Knightfall" när jag först såg reklam för den. För några år sedan började jag kolla på serien Borgias, som handlade om den ökända familj som styrde det politiska spelet i Europa under renässansen. Det var en rätt tråkig historia, så förväntningarna var inte direkt höga när jag satte mig ner för att kolla igenom de tre första avsnitten av Knightfall. Det finns inget bättre än att bli positivt överraskad.

Som i många andra liknande TV-serier, är "Knightfall" en påkostad historia. Visst, gatorna i Paris och karaktärerna är lite för rena för att det ska kännas historiskt ”korrekt”. Själv stör jag mig inte så mycket på renhet; så länge karaktärerna inte har vax i håret, som i postapokalyptiska Revolution, kan jag köpa det. Miljöbilderna är bitvis enastående vackra och kostymerna känns passande på respektive karaktärer som bär dem. Den höga budgeten syns även i actionsekvenserna. De är kanske inte lika långa som i filmer av samma slag, men det vi får se är intensivt och blodigt så det står härliga till. Som det ska vara, kort sagt.

TIPS: Vi har under årets lopp samlat de bästa nya serierna på en och samma sida så att du alltid ska hitta de bästa serietipsen.

"Knightfall" har lyckats med konststycket att bygga upp en spännande och intensiv handling från grunden utan att behöva kasta oss in i den. Som så ofta när det kommer till TV-serier av detta slag, är det många karaktärer att hålla reda på. Men det är ett mindre problem i sammanhanget. För berättandet är så pass effektivt att händelseutvecklingen behåller sin komplexitet utan att röra till det för oss tittare; här pratar vi inte om en lagom balans, utan snarare om en perfekt balans.

Knightfall bjuder oss på allt man kan önska sig av en TV-serie. Vi bjuds på ett politiskt spel, kärlek, action, får följa med en novis i tempelriddarna och det finns till och med en skattjakt, när tempelriddarna tar upp jakten på den heliga graalen. Till skillnad från vissa andra historiska TV-serier, exempelvis Borgias, utvecklar sig handlingen i en föredömligt rapp takt, fast utan att det känns jäktat.

I de tre första avsnitten utvecklar sig de politiska aspekterna dramatiskt medan tempelriddarnas jakt på graalen går framåt i högt tempo. Vi slipper se hur karaktärer intrigerar i tre-fyra avsnitt innan något faktiskt händer. De som, liksom jag, har spelat och uppskattat Assassin’s Creed-spelen kommer att ha svårt att sluta titta efter tredje avsnittet. Fortsätter Knightfall som den börjar kan den mycket väl bli en ny favorit och.

Bäst: Den rappa händelseutvecklingen.

Sämst: Många karaktärer att hålla reda på.