"Killing Eve" (säsong 2, avsnitt 1-3)
”Killing Eve” lyckas återvända till ruta ett med spänningen i behåll.
”Killing Eve” blev en av fjolårets största nya succéer, eftersom antalet tittare stadigt fortsatte att öka mellan varje nytt avsnitt under den första säsongen. Istället för det motsatta, vilket är avsevärt vanligare för en helt ny serie.
När Killing Eve nu kommer tillbaka är det tyvärr utan skaparen Phoebe Waller-Bridges lysande manus, som låg till grund för den första säsongen. Hon har istället varit upptagen med att medverka i den senaste Star Wars-filmen Solo: A Star Wars Story och den andra säsongen av hennes egen tokhyllade serie Fleabag. Lyckligtvis återvänder både Sandra Oh och Jodie Comer i sina båda katt-och-råtta-lekande roller, med minst lika starka prestationer som ifjol.
Under de tre första avsnitten, som har gjorts tillgängliga för recenesenter, tycker jag ändå att manusförfattarna har lyckats fånga den speciella tonen som brukar genomsyra Waller-Bridges manus. Det hjälper givetvis också att serien i sig är en adaption av bokserien Codename Villanelle från författaren Luke Jennings, vilket innebär att det finns gott om bakgrundsmaterial för skaparna att falla tillbaka på.
Den nya säsongen tar vid några få sekunder efter händelserna som avslutade den första, med en skadad Villanelle (Comer) och omskakad Eve Polastri (Oh). Båda tvingas fatta snabba beslut som sedan sätter en rad andra händelser i rörelse och plötsligt tycks vi befinna oss tillbaka på ruta ett. Något som i vanliga fall hade känts påtvingat och tråkigt, men här konstigt nog räddas upp av den fantastiska kemin mellan Ohs och Comers båda karaktärer.
Comers lönnmördande Villanelle är fortfarande en psykopatisk blandning av Luc Bessons Nikita och Ian Flemings James Bond, på bästa möjliga sätt. Den som råkar vara ansvarig för att välja ut kläder och accessorarer till karaktärerna i Killing Eve förtjänar fortfarande alla priser. Men framför allt är Sandra Oh fortfarande helt magiskt bra i sin roll som Eve Polastri, polisutredaren med magkänsla och ett sjätte sinne för lönnmörderskor, men helt brutalt ”vanlig” och full av brister på alla andra sätt och vis.
Trots att vi under den nya säsongens inledande avsnitt rör oss mot i princip samma story som vi följde under den första säsongen, är resan dit en förvånansvärt underhållande sådan. Förhoppningsvis lyckas den andra halvan av säsongen bryta ny mark innan intresset sjunker, inledningsvis bjuds vi åtminstone på en stadig 4/5-öppning.