Britannia avsnitt 1 - Händelserikt och vackert men rörigt

Julius Ceasar försökte erövra Britannien (idag Storbritannien), men möttes av häftigt motstånd från det folk som då kallades kelter. Nittio år senare inleder den romerska generalen Aulus Plautius (Morrissey) sitt erövringståg; han ämnar lyckas där Ceasar misslyckades. De olika stammarna på öarna är så upptagna av sina dispyter att de blir totalt överraskade av romarnas attack.

Det som gör att Britannia sticker ut lite från mängden av den här typen av serier, är att den både är ett historiskt drama, som Vikings, Knightfall och Rome, och en fantasy-serie i stil med Game of Thrones. Aulus Plautius fanns till exempel på riktigt, och inledde, mycket riktigt, sitt erövringståg av Britannien 43 e.Kr. Om de så kallade druiderna verkligen kunde trolla går kanske att diskutera. Att använda hallucinogena droger och hypnos är kanske inte riktigt likvärdigt med att skjuta eld från händerna, men det kommer tillräckligt nära för att serien ska få en fantasy-stämpel. I alla fall av mig.

Det är en oerhört vacker TV-serie. När jag skrev om Knightfall för ett tag sedan beskrev jag den som vacker, med de stora landskapen och vackra färgerna. Britannia slår Knightfall med i alla fall en hästlängd. De brittiska landskapens grönska, klipporna vid vattnet och de vackra färgerna i kostymerna är en riktig smakupplevelse för ögonen. Jag rekommenderar att se denna serie på en så stor skärm som möjligt, för att kunna avnjuta de vackra landskapsbilderna till fullo.

Britannia är en TV-serie som sätter igång direkt. Det går inte många minuter innan det börjar skvätta blod. Romarnas intåg i Britannien är våldsamt och effektivt. Samtidigt hettas dispyterna mellan de olika keltiska stammarna upp. Detta är delvis till seriens fördel, eftersom vi inte behöver sitta igenom tre timmar tjôt innan något händer.

Men det är också till seriens nackdel. För det känns lite som att vi missat tre avsnitt. Det blir en smula förvirrande när vi, efter halva avsnittet, presenteras för två keltiska stammar, som möts på en äng för att ha, vad som ser ut som, ett fredssamtal, som egentligen är startskottet för att konflikten hettas upp. Vi får inte heller någon förklaring till hur det kommer sig att Aulus Plautius fick ta med sig tjugo tusen män för att erövra Britannien just då. Den enda vi inte behöver någon närmare förklaring för är Cait (Worthington-Cox), en flicka som separeras från sin familj samma natt hon skulle genomgå en ceremoni för att bli kvinna (inget snusk, jag lovar). Allt kommer, så klart, att förklaras i senare avsnitt. Jag antar att skaparna bakom Britannia ville ha en springande start. Problemet är lite att de springer ifrån oss. Jag hoppas att de lugnar ner sig lite i kommande avsnitt.

För i grund och botten är detta en serie som är snygg, har intressanta karaktärer och som är spännande. Trots att första avsnittet är en smula rörigt, lyckas de få till ett par guldkorn. Scenen där den romerska soldaten Antonius (Pierre) kommer gåendes, blödande och halvnaken, i regnet och levererar ett meddelande till Aulus Plautius är riktigt bra. Min personliga favorit är dock när utbölingen Divis (Nikolaj Lie Kaas) träffar på två fientligt inställda individer i skogen och avväpnar dem utan att ens behöva röra dem.

Jag tror att detta kan bli en bra serie. Första avsnittet får dock avdrag i betyget för att den kastar oss in i något utan att förklara och verkar vilja proppa in så mycket som möjligt i första avsnittet. Men det är ju bara första avsnittet. Den här serien är definitivt värd en chans.

Bäst: Snygg serie

Sämst: Rörigt första avsnitt