Bad Education (2020)

Baserad på Robert Kolkers New York Magazine-artikel ''The Bad Superintendent'' från 2004, följer Bad Education skolföreståndaren Frank Tassone (Hugh Jackman). Karismatisk, driven och omtyckt lyckas han göra en gymnasieskola i Roslyn Heights, New York till en av de bästa i landet. Skolan visar upp strålande resultat gällande hur många av deras elever som lyckas gå vidare till prestigefyllda högskolor, som Yale och Harvard. Tillsammans med sina kollegor, exempelvis assistenten Pam Gluckin (Allison Janney), är han också på randen av att få grönt ljus för ett byggnadskomplex - en ''Skywalk''. Frank är dessutom snygg och hälsomedveten. Hans tillvaro tycks liksom han själv vara perfekt. 

Men så visar det sig att både han och kollegan Pam har flera skelett i garderoben. Det börjar med att Pam blir påkommen med att ha förskingrat - ja, rent utav stulit - stora summor pengar från skolan. Kommer det ut till allmänheten, är skandalen ett faktum. Det inser inte minst Frank, som försöker hantera situationen utan att dra till sig uppmärksamhet. Det visar sig dock bli lättare sagt än gjort, då han själv har en hel del att stå till svars för.

"Lysande rollprestation av Jackman"

Om man som jag inte hade någon vidare förkunskap kring den skandal som utgör filmens nav, så framstår Frank till en början som en fläckfri ledare. En kostymbärande, plastikopererad och hälsodrycksberoende perfektionist som inte tycks lämna något åt slumpen. När Franks bristfälliga drag senare visar sig - när hans fasad brister - blir förfallet desto mer plågsamt att bevittna. Ångesten griper inte bara tag i Frank, utan också i oss tittare. Det är helt enkelt fruktansvärt att se hur en person på bråkdelen av en sekund går från att ha allt till att ha inget. Det är genom Hugh Jackmans lysande rollprestation som den här förvandlingen görs trovärdig.

Till en början tycks han se sig själv som oåtkomlig, och när en elevskribent (Geraldine Viswanathan) besöker hans kontor för att få en kort kommentar om Skywalk-projektet till en notis i skoltidningen, säger han till henne att ''en riktigt journalist kan förvandla alla uppdrag till en story''. Ironiskt nog är det detta konstaterande som driver eleven till att gräva djupare och därigenom blotta hans gravt bristfälliga hantering av skolans resurser. På grund av sitt högmod och att han förmodligen underskattade eleven, inser Frank inte att det var i det ögonblicket som han försade sig. 

Det är Jackmans prestation - även om Allison Janney också gör en minnesvärd roll - som gör filmen sevärd, för sett till filmens övriga komponenter kan jag inte hitta något som sticker ut nämnvärt. Detta är helt enkelt ett välspelat drama om tjuvaktiga och giriga skolauktoriteter som trodde sig ha rätt att göra vad de ville med skattebetalares pengar. I Frank Tassones fall tycks motivet främst ha varit att finansiera det dubbelliv han levde; han var otrogen mot sin make och inledde en affär med en tidigare elev. För Pam handlade det i första hand om materiella ting och att placera dottern på en fin privatskola. Bad Education utforskar dessa personers förfall med gott resultat.