A Teacher (2020)
Beroendeframkallande mörkt drama.
Hannah Fidell återvänder med en omtolkning av sin film "A teacher". Nick Robinson och Kate Mara spelar elev och lärare som inleder en relation. Serien lyckas både vara beroendeframkallande rapp och djupt problematisk.
2013 regidebuterade Hannah Fidell med filmen A teacher. Den handlade om en amerikansk high school-lärare som inledde ett sexuellt förhållande med en av sina elever.
2020 släpper Hannah Fidell TV-serien A teacher som finns att streama på HBO Nordic. Den handlar om en amerikansk high school-lärare som inleder ett sexuellt förhållande med en av sina elever.
Ser ni likheterna?
På pappret ser det kanske ut som att samma person släpper samma produkt en gång till fast i ett annat format, och det är delvis sant. Jag har själv inte sett filmen från 2013 men utifrån den sammanfattning som jag har läst skiljer sig serien markant från ursprungskällan på flera punkter. Premissen är dock densamma: engelskläraren Claire (Kate Mara) och sistaårseleven Eric (Nick Robinson) möts i skolan och utvecklar därefter en sexuell relation som blir mer och mer intensiv. Där filmen hade fokus på själva tiden de befann sig i en relation täcker serien in ett betydligt större tidsspann. De första avsnitten av serien handlar om uppbyggnaden och de avslutande handlar om vad som händer sen (utan att spoila för mycket).
Först och främst: Det här är en mörk serie. Riktigt mörk. Den är inte fysiskt våldsam eller blodig, utan den är istället emotionellt våldsam. Varje avsnitt avslutas exempelvis med en uppmaning att hjälpa människor som är i liknande situationer. A teacher är en av de där serierna där du vet att allt kommer att skita sig, frågan är bara när och hur mycket.
"Inte en serie du mystittar på."
Det som "A teacher" gör allra bäst är att den under de fem första första avsnitten får dig, på ett sjukt sätt, att heja på deras förhållande; Claire är vilsen i livet och tillsammans med Eric finner både hon och han glädje. Allt detta samtidigt som klumpen i magen växer – det här kan inte sluta bra. Och borde det ens få sluta bra? Vilka ärr av ett sådant förhållande lämnas på en ung vuxen som precis lämnat tonåren bakom sig? Inte positiva i alla fall.
På så vis skulle man kunna säga att serien är djupt problematiskt eftersom den får dig att heja på något som är fruktansvärt fel. Samtidigt är det just dess starka sida. Det här är inte en serie som du sitter och mystittar på och det är inte heller dess syfte. Den ska få dig att tänka och reflektera. Utöver detta är den nästan beroendeframkallande rapp (varje avsnitt är mellan 22-27 minuter långt) och välspelad där särskilt Robinson får spela en karaktär som är betydligt mera djup än det vi är vana att se honom i (jag tittar på dig, Jurassic World).
Vad som däremot hade kunnat göras bättre är uppbyggnaden. Vi får veta ytterst lite om Kate Maras karaktär i de första avsnitten vilket gör att hennes dragning till Nick Robinsons karaktär inte riktigt klarnar förrän mycket senare. När en karaktär säger "Kom igen, skyll inte ditt agerande på din jobbiga uppväxt" sitter jag mest som ett tvetydligt frågetecken – hade hon en så pass hemsk uppväxt? Personligen hade jag hellre sett att serien etablerade hennes karaktär tydligare.
Avslutningsvis: var det värt att Hannah Fidell gick tillbaka till sin regidebut från 2013 och modellerade om den för tv-tittarna? Svaret är ett rungande ja.
För fler recensioner --> Scrolla vidare!