Hamilton (säsong 1)
C Mores ”Hamilton” bjuder på underhållande konspirationsaction.
Det är långt ifrån den första adaptionen av Jan Guillious böcker om den svenske actionhjälten Carl Hamilton, men nya ”Hamilton” kommer garanterat att bjuda på tillräckligt med härlig actionunderhållning för att bli en favorit för många.
Om du gillar filmer eller serier i stil med James Bond, Bourne Identity eller Homeland, kommer Hamilton mest sannolikt fall dig i smaken.
Den första säsongen börjar med att Carl (Jakob Oftebro) återvänder hem till Sverige, från en hemlig CIA-utbildning i USA. Han anländer bara några få timmar innan ett förstamajtal som han direkt tar sig till, under vilket ett terrorattentat utförs som nästan dödar den svenska inrikesministern.
Det är oklart hur mycket förhandsinformation Carl hade om attacken, men vi får se honom skanna av publiken och försöka stoppa en av terroristerna. Men innan detta fastnar han själv på några övervakningskameror, där faktumet att han reste direkt från Arlanda till stället för attentatet gör honom till en av Säpo-polisen Kristins (Nina Zanjani) huvudmisstänkta.
Med det grundupplägget får Carl Hamilton fortsätta att utföra CIA-uppdrag både i Sverige och andra länder, samtidigt som han försöker att hjälpa delar av den svenska utredningen... trots att vissa inom Säpo alltså misstänker honom.
Det som gör att "Hamilton" sticker ut i mängden bland andra svenska serier är hur Carl verkligen känns och uppför sig som en actionhjälte i stil med James Bond. Hur han kan ordna en dejt, sticka utomlands och hamna i en omfattande actionscen som involverar biljakter och stora explosioner... för att hinna hem till Sverige och sin dejt, till synes opåverkad av ”jobbet”.
Den känslan kombinerat med en tillräckligt spännande och intressant grundstory gör Hamilton till en riktigt underhållande actionstund. Man har kanske inte uppfunnit hjulet, det mesta har setts förr, men det är ändå gjort på en högre nivå en vad som är normalt för svenska produktioner av det här slaget.