Halloween Kills

Halloween Kills (2021)

  • 1 tim 46 min
  • Skräck
Fredrik Edström
Uppdaterad 16 oktober 2021 kl. 13:18 | Publicerad 15 oktober 2021 kl. 22:44
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är återigen dags att karva pumpor - Halloween Kills är här!

Gamla knivmördare rostar aldrig! Michael Myers är tillbaka ännu en gång i Halloween Kills. Kommer Laurie Strode aldrig bli kvitt sin mordiska förföljare?

  • Skapare:
    John Carpenter & Debra Hill
  • Regi:
    David Gordon Green
  • Manus:
    Scott Teems
  • I rollerna:
    Jamie Lee Curtis, Judy Greer, Andi Matichak

1978 skrev John Carpenter och Debra Hill skräck-historia med den cinematiska milstolpen Halloween. Vips blev Michael Myers likbleka uppenbarelse insläppt i populärkulturens varma famn och där har han stannat kvar och bjudit publiken på kalla kårar och allehanda blodbad. Inte mindre än elva filmer har skildrat den övernaturliga mördarens jakt på nya offer och Halloween Kills är film nummer två i en nyligen rebootad trilogi som såg dagens ljus 2018.

Halloween Kills tar vid direkt där förra filmen slutade. Übermördaren Michael Myers är infångad i ett brinnande inferno och vår älskade "final girl", Laurie Strode, är svårt skadad och på väg till sjukhus. Trots sina livshotande skador kan Laurie ändå pusta ut, äntligen har hon fått död på sin övermänskliga plågoande Myers. Eller? Vi som har lite erfarenhet av genren är väl bekanta med att iskalla mördare sällan dör så lätt.

En lynchmobb ger sig på ondskan

Halloween Kills
Foto: Universal Pictures

Jag uppskattar att "Halloween Kills" tar vid där förra filmen slutade. Det ger historien en känsla vikt och att vi minsann kommer att följa upp trådarna som originalet placerade ut och fortsätta följa våra huvudpersoners kollisioner mot varandra. Tyvärr släpper regissören David Gordon Green strypgreppet nästan omedelbums och placerar Laurie Strode på sjukhus och Michael släpps lös på de stackars invånarna i staden Haddonfield. Invånarna i byn börjar tröttna på att bli knivmördade med jämna mellanrum och bildar en lynchmobb för att till varje pris ha död på ondskan som är Michael Myers. 

MER LÄSNING:

Halloween Kills är som bekant den andra filmen i en rebootad trilogi och den faller i princip i varenda fallgrop en klassisk "mittenfilm" kan. Vi tvingas knyta an till en hel drös platta sidokaraktärer och huvudkonflikten som etablerades i första filmen ignoreras till förmån för nya som saknar dramatisk vikt. Halloween Kills är tyvärr en lång, men hyfsat underhållande, transportsträcka till trilogiavslutaren Halloween Ends. Händelserna i Halloween Kills känns konsekvenslösa och även att manuset planterar en del intressanta frön om pöbelmentalitet så faller det platt. Halloween Kills innehåller i princip ingen dramatisk laddning.

Green älskar dock sin ikoniska seriemördare och det syns. Regissören vårdar skräckikonens historik och Kills följer upp och refererar till Carpenters original flertalet gånger. Detta är mycket välkommet och Green undviker att grotta ner sig i nostalgi. Myers övermänskliga natur dyks ner i och karaktären liknar mer en naturkraft, en djävulsk tingest av destillerad ondska än en människa mer än någonsin. Roligt och mystiskt - även om vi har sett det förut.

Tack och lov är Halloween Kills en vansinnigt läcker och audiovisuellt frän skräckis. John Carpenter ligger bakom musiken även den här gången och det kyliga synth-soundtracket gifter sig utmärkt med bildspråket. Halloween Kills är ruggigt stämningsfull och bjuder på en hel del grafiskt utmanande våldsskildringar som får den mest luttrade gore-fantast att rygga tillbaka. Du har blivit varnad.

Avslutningsvis är "Halloween Kills" en slasher som inte sparar på våldsamheterna. Fans av genren kommer utan tvivel att bli underhållna men några nya anhängare kommer inte "Halloween Kills" lyckas värva. Filmen lider kraftigt av att vara den andra akten av en trilogi och filmens skeenden känns i denna uppföljare nästan helt irrelevanta. Detta problem ligger som en våt filt över "Halloween Kills" som, trots allt är en riktigt atmosfärisk läckerbit, aldrig lyckas engagera.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL