Halloween Ends (2022)
Dags att gröpa ur pumpan en sista gång!
Äntligen är skräckfilmens förlovade årstid här och hur firar man det bäst? En Halloween-rulle såklart. Vi har recenserat trilogiavslutaren "Halloween Ends"!
Höstens intåg firas alltid flitigt i mitt hushåll. När trädens löv lämnar grenarnas trygga famn i sina oemotståndligt vackra färgexplosioner och kvällens mörker tågar in några timmar tidigare lägger sig stämningen som en våt, ruggig filt fylld av kusligheter. Det är verkligen inte konstigt att hösten är skräckfilmens egen lilla firmafest, ett blodstänkt partaj som i dag fungerar som avsked till en av genrens mest ikoniska figurer. Vi har satt gaddarna i den sista Halloween-filmen. Det har blivit dags att vinka adjö till Laurie Strode och Michael Myers i David Gordon Greens avslutning på reboot-trilogin. Det är dags för Halloween Ends.
Händelserna från förra filmen, Halloween Kills, har lämnat det lilla samhället Haddonfield på randen till kollaps. Myers brutala mordturné har genererat vågor av våldsbrott och ren ondska klöser på invånarnas själar. Myers själv är dock som uppslukad av jorden och spårlöst försvunnen. Fyra år hinner passera och Laurie Strode (Jame Lee Curtis) försöker att läka sina trauman såväl psykiskt som fysiskt tillsammans med sitt barnbarn Allyson (Andi Mitichak). Tyvärr sätts ondskans brutala snöboll snart i rullning igen när barnvakten Corey (Rohan Campbell) anklagas för ett brutalt mord på en ung pojke - kommer Haddonfield någonsin släppas ur ondskans klor?
Roligt och mycket rörigt
Redan första filmen i Gordon Greens reboot-trilogi, Halloween, presenterade sig som den sista, kataklysmiska striden mellan Laurie Strode och Michael Myers. Fansen har längtat sedan 1978 på en definitiv uppgörelse, men Greens rullar har hittills snuvat oss på konfekten. Myers överlevde som bekant första filmens inferno och "mellan-filmen", Halloween Kills, låste fast Strode i en sjukhussäng och Myers sprang mest runt och lekte odödliga überslaktare. Nu ska det väl äntligen bli ändring på det? Nu ska vi få det som första reboot-filmen lovade oss: the final showdown! Strode vs Myers! Good vs Evil!
Nej, Halloween Ends positionerar sig tidigt som något nytt. Samtidigt försöker den täppa igen samtliga läckande artärer från 1978. Avslutaren tar en stor kreativ risk som riskerar att såga fansen itu snabbare än en Haddonfieldsk barnvakt, men faktum är att det lyckas ingjuta en hel del nytt blod som stundom fascinerar. Jag faktiskt ingen aning om vad som väntar bakom nästa blodiga krök och i slasher-genren är det att betrakta som en bedrift. Greens fräscha approach är kul, cool men även mycket, mycket rörig.
Green stöter på patrull i giftermålet mellan det gamla och det nya. Rent narrativt är det svårt att förstå vem storyn egentligen tillhör och den röda tråden genom samtliga filmer trasslas ihop, klipps av och försöks mot slutet att lappas ihop. Slutresultatet blir fascinerande, engagerande men ordentligt trassligt. Halloween Ends fungerar, märkligt nog, bättre som fristående film än som en avslutande akt. Det är nästan som att Green klistrat ihop två vitt skilda filmer - en allegoriskt tung berättelse om trauma och en slasher-final. Slutresultatet är en identitetsklyvning av rang men beundransvärt och fräscht.
Att Green bemästrar Halloweens kusliga audiovisuella nisch har han bevisat i föregående filmer, men Ends är utan tvivel kronan på verket. Filmen är en njutning för såväl öron som ögon och för en gångs skull spelar man inte sönder Carpenters ikoniska piano-slinga. För slasher-älskaren sker även några ordentligt spektakulära mord som klistrade fast min blick på bioduken. Halloween Ends är en audiovisuell pärla.
Avslutningsvis vill jag konstatera att Halloween Ends kommer att dela fansen i två lika rabiata läger. Det är en trilogiavslutare som på ett välkommet vis ruskar om formulan – som var duktigt trött redan i förra filmen–- och presenterar något mer diffust och pseudo-intellektuellt. Risken ger utdelning, men långt ifrån jackpot. Premissen är spännande och utmanande, men giftermålet mellan gammalt och nytt bråkar med varandra ända in i finalen där Green inte vågar löpa linan ut. Ends lämnar mig med många, komplexa och paradoxala känslor men som ändå lyckas lämna en positiv smak i munnen när jag lämnar biografens trygga famn.
"Halloween Ends" finns nu att se på bio.