Recension: Håkan Bråkan 2 (2024)

Med som Nelly Rapp- och LasseMajas Detektivbyrå-serien och "Knyckertz & Snutjakten" har svensk filmindustri visat att man är väldigt bra på att göra kvalitativa produktioner som dessutom kan roa hela familjer. Genom att vara tekniskt snygg på ett sätt som låter såväl skaparnas som titelkaraktärens fantasi att komma fram, bygger den nya Håkan Bråkan-filmen vidare på denna fina radda. Många familjer kommer garanterat att kunna roa sig åt mycket av det som regissören Ted Kjellsson och hans kreativa team sätter ihop. 

En hel del fart och fantasi

I uppföljaren drömmer Håkan om att få sig ett husdjur, men mamma Karin och pappa Rudolf är inte lika sålda på idén. För att visa dem att han är redo för ansvaret ställer de som motkrav att han går på scoutläger utan att hamna i en massa trubbel. Det blir svårare sagt än gjort när han misstänker att två arbetare på lägret i själva verket är skurkar som tillhör en kriminell liga och som är där för att genomföra en stor stöld. 

Precis som den första filmen är barnslig och äventyrlig, finns här en hel del fart och fantasi. Bäst gillar jag scenerna som gestaltar Håkans outtömliga fantasi som förvandlar en yogatränande Karin till ett krypande monster och där hans robotleksak tillika sidekick som kommer till liv när han behöver någon som vill följa med honom på äventyr. Likaså är flera av karaktärerna härliga; förutom Fredrik Hallgren som återigen gör sig bra som pappa Rudolf är det kul att se Crazy Pictures-legenderna Cristoffer Nordenrot och Magnus Sundberg stå på varsin sida av lagen – Nordenrot i rollen som skrytsam polis och Sundberg som slirig tjuv. Jonas Sykfont ska även han nämnas för sin charmigt störiga roll som scoutledare. 

Barnfamiljerna kommer uppskatta Håkan Bråkan 2

Det är inget snack om att det finns en hel del att tycka om med "Håkan Bråkan 2". Men trots att det finns en grundkvalitet så når den inte fram hos mig. Utan att utsätta sig för någon större fara har Håkan en alldeles för enkel väg fram till sina mål. Hans föräldrar, som på sina sätt är lika barnsliga som honom, ifrågasätter heller aldrig hans ansvarstagande på allvar, och mysteriet om Håkan har rätt eller inte i att knegarna på lägret är skurkar klaras upp för tidigt för att hinna bli kittlande. Filmen drabbas av att manuset inte lämnar utrymme för några spännande överraskningar – och att finalen är av det tröttare slaget. 

Även om det finns tydliga brister vågar jag garantera att barnfamiljerna kommer uppskatta ”Håkan Bråkan 2”, som på så vis lyckas med sin huvudsakliga uppgift. Filmen har biopremiär fredagen den 9 februari. Biljetter finns på Filmstaden.