Hail Satan? (2019)

Förknippar du satanism med att offra jungfrur, dricka barnblod, och spisa människokött? Då kommer du förmodligen att bli förvånad över Penny Lanes dokumentär Hail Satan?, som följer den satanistiska kyrkan The Satanic Temple och dess karismatiske ledare Lucien Greaves.

De satanister vi får träffa tror inte på någon djävul med horn och klövar, som ställer till djävulskap i efterlivet. De ser den heliga oheligheten som en symbol för den ultimata rebellen. En outsider utkastad från Guds rike på grund av oviljan att rätta sig efter en narcissistisk tyrann. Alltså mer John Miltons 1600-talsprosa Paradise Lost än Bibeln.

Religion eller politisk organisation?

Att de flesta vi möter beskriver sig som ateister leder givetvis till frågan – varför kalla sig för satanist? Som jag förstår det, kan The Satanic Temple bäst beskrivas som en typ av fristad för samhällets utstötta och de som absolut inte finner sig i att kyrkan kan ha ett direkt inflytande på en stat.

Men, borde inte The Satanic Temple då definieras som en politisk organisation snarare än en religiös? Och ja, här är det också lite oklart. Enligt strikt ateistiske Lucien Greaves är The Satanic Temple definitivt en religiös grupp, vilket givetvis låter väldigt paradoxalt. De har förvisso ingen uttalad politisk hållning, men deras medlemmar står i princip uteslutande åt vänster.

De säger också att de inte tvingar sina medlemmar att agera politiskt, men samtidigt är de duktiga på att omvandla sina mässor till politisk performance art. Att definiera sig som satanist är det ultimata ställningstagandet mot de abrahamitiska religionernas inflytande på rättsväsendet. Det är provokativt och pockar på uppmärksamhet. Vilket utan snack tycks vara nödvändigt. I USA kan till och med ett företag uttala sig som religiöst för att få sig ett rättsligt frikort. Detta hände exempelvis i Hobby Lobby-fallet där företaget vägrade hjälpa sina anställda med preventivmedel eftersom det stred mot företagets religiösa övertygelser. Även om lagstadgade Obamacare ställde krav på detta, så vann de i rätten.

Penny Lane har gjort en lika delar tänkvärd som underhållande dokumentär om dagens satanister och det religiösa USA. En del kritiska frågor följs aldrig riktigt upp på allvar, men det är inte heller det som verkar vara poängen. Hon är mer intresserad av hur satanister bemöts i samhället och punktera myterna som spreds under 80-talets moralpanik. Samt, oavsett vad Lucien Greaves säger eller inte – vilket politiskt inflytande de har.

För den nyfikne, här är The Satanic Temples 7 principer:

• One should strive to act with compassion and empathy towards all creatures in accordance with reason.

• The struggle for justice is an ongoing and necessary pursuit that should prevail over laws and institutions.
• One's body is inviolable, subject to one's own will alone.
• The freedoms of others should be respected, including the freedom to offend. To willfully and unjustly encroach upon the freedoms of another is to forgo your own.
• Beliefs should conform to our best scientific understanding of the world. We should take care never to distort scientific facts to fit our beliefs.
• People are fallible. If we make a mistake, we should do our best to rectify it and resolve any harm that may have been caused.
• Every tenet is a guiding principle designed to inspire nobility in action and thought. The spirit of compassion, wisdom, and justice should always prevail over the written or spoken word.