Godzilla: King of the Monsters (2019)
"Godzilla II" är fullspäckad med klichéer.
Som så många gånger tidigare startar biosommaren med en monsterfilm. Denna gången återvänder Godzilla för att slåss. Men trots att det skall vara en monsterfilm hamnar Godzilla och alla monsterkompisar i skymundan.
I filmbolaget Legendarys tredje installation i monsterserien MonsterVerse tvingas Godzilla slåss mot flera andra monster och titaner. Samtidigt får vi följa den kryptozoologiska organisationen Monarchs kamp för att rädda mänskligheten från att utplånas av gudalika monster som Rodan, Mothra och Godzillas nemesis King Ghidorah, som slåss om herraväldet och att bli den stora monsterkungen.
”Godzilla II” försöker vara mycket. I slutändan blir det nästan för mycket. Den bombastiska filmmusiken, som är tänkt att bidra till att bygga upp något mäktigt, ger snarare en parodisk känsla. Alla monster i filmen är inte heller lika mäktiga och farliga som man kanske hoppas. De är också relativt dåligt animerade. Visst, det bjuds på ett par stora sammandrabbningar, men slagsmålen är mest klyschiga och röriga.
"Godzilla II" är ett monstruöst fiasko.
På pappret är det en relativt imponerande rolluppsättning som har lockats till filmen. Med namn som Kyle Chandler (Argo), Vera Farmiga (The Conjuring) och Millie Bobby Brown (Stranger Things) för att nämna några. Men precis som effekterna är manuset och skådespelarnas insatser platta och intetsägande. Det blir mest en klichéfest med återkommande citat som ”something is not right”, ”you have to see this” och ”I’ve got a bad feeling about this”. Citaten blandas med chockade blickar, som dramatiskt riktas mot något ”häpnadsväckande” i fjärran. Inte ens nya stjärnskottet Millie Bobby Brown imponerar.
Under långa perioder glömmer jag bort att det är en monsterfilm jag ser, när fokuset istället riktas mot familjeproblem och pappans känslor och ångest. Det är också svårt att se vem som är vår huvudperson. För Godzilla är det inte. Istället konkurrerar mer eller mindre alla karaktärer om rampljuset, med intetsägande tankar om vad som är rätt och fel. Helt irrelevant i sammanhanget.
Sammanfattningsvis är ”Godzilla II” en platt monsterfilm som saknar fokus. Men vill man bara se animerade explosioner och klyschiga citat är detta perfekt. Vad som är upplagt för något storslaget och mäktigt blir bara ett monstruöst fiasko.