Gods of Egypts (2016)
Ett fyrverkeri i CGI-animation, så kan Gods of Egypts sammanfattas. För det är inte mycket av speltiden som är verklighetstrogen och de flesta av scenerna består av fartfylld action mellan mytologiska varelser.
När solguden Ra skapade världen blev resultatet alldeles bedårande. Han lät sina två söner härska och leva bland människorna i Egypten. Den ena var Osiris, fruktbarhetens gud, som kom att personifiera pånyttfödelsen och därmed älskades av folket. Den andra var Set, härskaren över ödemärken, och den raka motsatsen till brodern Osiris. Efter att Osiris utropar sin son Horder som arvtagare till Egypten flaggar brodern Set för maktkamp, eftersom han själv anser sig vara den sanna härskaren och avbryter kröningen. Där börjar filmen Gods of Egypt.
Regissör Alex Proyas är sparsam med sina produktioner och är nog mest känd för I, Robot, med Will Smith i huvudrollen. I sin senaste produktion är affischnamnet Gerard Butler, vars roller och filmer kan placera sig i kategorin mediokert, så kan också Gods of Egypt.
På tok för lite underhållning.
Den största delen av filmens budget är uppenbarligen avsatt till filmens animationer och fightingscener. Detta på bekostnad av ett uselt manuset och en rätt B-betonade roll-lista, vilket också märks. Det finns igen bra kemi mellan karaktärerna och jag känner inget engagemang till filmens berättelse och dess universum. Faktiskt är samspelet mellan filmens två huvudpersoner, Nikolaj Coster-Waldau och Brenton Thwaites, på samma nivå som TV-serien Xena krigarprinsessan. Ganska pajig och barnslig med andra ord.
Författarduon Burk Sharpless och Matt Sazama, som också skrivit manuset till Dracula Untold och The Last Witchhunter, har försökt att göra en frisk och rolig dialog, men resultatet faller platt eftersom ingenting är speciellt kul eller nyskapande. Dessutom är filmens soundtrack väldigt lekfullt komprimerad vilket förstärka intrycket om barnsligheten och för mig blir musiken ett ytterligare hinder för att ta berättelsen på allvar.
Men det största störningsmomenten i God of Egypt är Chadwick Boseman, som spelar visdomens gud Thoth. Ja, herregud vilken genomusel casting. Det är som han är med i en helt annan film. Han levererar sina repliker och agera på ett mycket märklig sätt, som inte passar in i filmens övriga ton.
Vad jag får i utbyte av "Gods of Egypt" är istället en lättsam historielektion om den egyptiska mytologin och några pulserande actionscener när inga repliker utväxlas. Men det är på tok för lite underhållning med tanke på filmens dryga två timmar långa speltid.