Girl (2018)

I Girl får vi följa Lara, en 15-årig tjej som drömmer om att bli professionell ballerina. Tillsammans med sin pappa och lillebror flyttar hon för att börja på en av landets bästa dansskolor. Det innebär ännu hårdare arbete för Lara vars frustration växer när hon märker att hennes kropp inte kan hänga med i de strikta balettdisciplinerna, eftersom hon föddes med en pojkes kropp.

Detta är inte en film om samhällets och omgivningens rädslor och trångsynthet gentemot transpersoner, utan fokus ligger på Lara och hennes känslor inför den kommande operationen som ska korrigera hennes biologiska kön och om livet på den nya skolan. Det gör att filmen undviker klyschor eller moraliska ståndpunkter och helt hänger sig åt att porträttera Lara och hennes liv. Med det sagt berör filmen givetvis ett viktigt ämne där kunskapen i samhället i många fall brister.

Trots "Girls" långsamma tempo blir filmen aldrig tråkig. Att se Lara som en outsider omgiven av balettdansöser, ett yrke som utgör toppen av femininitet, gör att man som publik ständigt är på sin vakt redo för yttre hot, glåpord eller elaka kommentarer. Genast fattar man tycke för den bräckliga och tysta Lara och vill henne väl.

Den 16-årige Victor Polster är helt enastående i huvudrollen. Trots att han aldrig har skådespelat förut lyckas han ge ett komplext porträtt av Lara, en vanlig tonårsflicka som försöker passa in och få kompisar men samtidigt kämpar för att stå ut med att leva i fel kropp. Lara är oerhört sårbar och försiktig men också stark och beslutsam vilket gör att man gång på gång förbluffas över vad hon gör härnäst. Samspelet mellan Polster och Arieh Worthalter,som spelar Laras pappa, är också fängslande att ta se. Det är autentiskt och finstämt. 

Girl är för mig på många sätt en film om kroppen. Att känna sig hemma i sin kropp och den får ta plats varsomhelst tar nog de flesta av oss för givet. Efter att få se hur Lara pressar sin kropp till det yttersta för att hänga med i konkurrensen i skolan, skada sin egen kropp för en längtan att den ska passa in och se hur hennes kropp blir onormal och icke önskvärd i omklädningsrummet, blir det tydligt att så inte är fallet för alla. 

Den 26-årige regissören Lukas Dhont har lyckats skapa en klichéfri film om längtan att bli vuxen och att hitta sig själv och sin plats i världen.