The Get Down (säsong 1 - del 1)

Det har gått några veckor sedan dundersuccén med Stranger Things, nu är Netflix tillbaka med ännu en originalserie. The Get Down är dessutom den hittills dyraste Netflix-satsningen i serieväg, 120 miljoner dollar har de hostat upp. Produktionsmässigt har serien dock kantats med problem. Showrunners har hoppat av, flera manusförfattare har avverkats och Baz Luhrmann (Moulin Rouge, The Great Gatsby, Australia) som hade hoppats på ett enkelt uppdrag med sin första TV-serie har fått jobba dag och natt för att bli klar.

LÄS OCKSÅ: Recension - Stranger Things (säsong 1)

Var det värt allt slit och alla spenderade pengar? Har vi tittare faktiskt fått något värt att titta på? Svaret är enkelt: Ja. The Get Down är däremot en serie som kommer att dela tittarna i två läger. De som tar sig igenom det första avsnittet på 90 minuter och de som inte ens orkat se hälften av det. Om du tillhör den första gruppen kommer du troligtvis att älska resten av säsongen.

I Stranger Things hade vi under stora delar av säsongen tre parallella historier som tillslut vävdes samman i den avslutande delen. The Get Down har två och en halv. Vi befinner oss i Bronx under 70-talet mitt under hiphoppens födelse där Ezekiel (Justice Smith) är, utan att veta om det, en av våra första rappare och han stöter ihop med Shaolin Fantastic (Shameik Moore), en aspirerande DJ men till vardags knarklangare och boytoy. Tillsammans står de för en och en halv del av de historier vi får ta del av, där halvan syftar till Shaolins knarklangardel. Den sista delen fokuserar på Mylene (Herizen F. Guardiola) och hennes önskan om att bli en discosångerska.

LÄS OCKSÅ: Intervju - David Harbour (Stranger Things, Suicide Squad)

The Get Down är en serie där du inte får ställa frågan varför karaktären gör si eller så. Val tas ibland utanför vår förståelse. Utöver detta vet jag inte riktigt om jag älskar eller hatar Justice Smiths skådespel. När det kommer till allt annat så lyckas musiken, fotot och koreografin att sätta mig i någon form av trans. Jag kan under stora delar av säsongen inte ens blinka. Jag sugs in i den oerhört vackra världen som målas upp med hjälp av grafitti, discokulor och vida byxben. Allt är SÅ snyggt och har uppenbarligen kostat miljontals dollar att få till - det syns.

Netflix har valt att endast släppa halva säsongen (6 avsnitt) där det första avsnittet är något längre än de övriga. Den första halvan har tack och lov ett naturligt slut där de olika berättelserna vävs samman. Med tanke på seriens enorma kostnad är det i nuläget oklart om vi får en andra säsong - det är däremot redan klart att del två av den första säsongen dyker upp någon gång under 2017s första hälft.

Jag kommer personligen, utan tvekan, att se klart även den andra delen av The Get Down men jag misstänker att den här typen av serie kommer att avskräcka den stora massan av Netflix-tittare. För de som har svårt för musikaler i allmänhet kommer detta att bli en prövning eftersom det till viss del lutar åt det hållet. Jag har själv inga problem med musikaler, men hade andra problem med de första avsnitten som drar ner betyget något. Framförallt att manuset bitvis känns lite halvdant under vissa delar och att jag inte förstår varför vissa beslut tas (som jag nämnde tidigare), men utöver detta är det en stark rekommendation från min sida!