Genpin (2010)

Jag, som många av de kvinnor som medverkar i denna fantastiska dokumentär, var livrädd för naturlig förlossning innan jag fick höra om obstetrikern Tadashi Yoshimuras förlossningsklinik. Kliniken som även kallas “det gamla huset” öppnades för 40 år sedan långt ute i en skog i staden Okazaki (Japan). En miljö som är fri från stress och oro där många kvinnor har hittat sitt inre lugn.

Yoshimura har förlöst över 20 000 kvinnor, varje gång utan bedövning och mediciner och aldrig med kejsarsnitt. Han är traditionell och religiös, han tror att det är Gud som väljer hur förlossningen ska vara, om den ska vara enkel eller svår, om kvinnan eller barnet dör eller kanske båda två. Det är i så fall Guds vilja och då är det rätt det som sker. Sjukhus och läkare ska inte ingripa, det är bara kvinnan och barnet som tillsammans ska genomföra förlossningen och Gud då så klart som spelar en stor roll i det hela.

Yoshimura tror att det var bättre för. Han tror inte på de råd som i stort sett alla gravida kvinnor får av läkarna idag, att man ska vila och ta det lugnt, utan på Yoshimuras förlossningsklinik ska alla kvinnor hugga ved, rensa ogräs, gå långa promenader och träna 300 squats om dagen, och visst ser de friska ut. Det strålar om dem som aldrig förr och många instämmer, både kvinnan själv och hennes partner, med att de aldrig har mått bättre. Även om det kan låta som hård träning i mångas öron så måste han göra någonting rätt då hans klinik är känd för att ha “incredibly positive birth outcomes” (3,4% slutar i kejsarsnitt jämfört med Sveriges 16-18%*).

“Finns det inga nackdelar med detta?” frågade jag mig tidigt in i filmen. Allting framstod som så självklart och fantastiskt med en naturlig förlossning men som med allting finns det en baksida. Vi får träffa en kvinna som hade bestämt sig för att föda på Yoshimuras klinik, men tyvärr blev det komplikationer i samband med förlossningen och hon fick hämtas med ambulans. Kvinnan berättar att om hon inte hade haft möjligheten att få kejsarsnitt på ett vanligt sjukhus hade både hon och hennes dotter varit döda.

Naomi Kawase gör ett jättefint porträtt av en man som brinner för det han gör och hon uppmärksammar verkligen “natural birth”. Jag tror absolut att det är någonting som kan vara bra för kvinnor som oroar sig för framtida förlossning eller som har en traumatisk förlossning i bagaget och vill testa något annat när nästkommande anländer eller de som helt enkelt vill testa på en naturlig förlossning för att de finner det lockande, förutsatt att det är lugna och trygga miljöer som omger en och personal som fokuserar på enbart dig och din förlossning.

Kanske blir en resa till Japan om några år?

Ellen Eriksson

* statistiken är hämtad ur Yoshimuras bok Joyous Childbirth Changes the World och från 1177 vårdguiden.