Gagarine (2020)

Känslan av att sakta förstå att man snudd på älskar en film är något som alla borde få uppleva. Du sitter där. Förtexter rullar, karaktärer och miljöer introduceras. Det känns bra, du är intresserad. Men samtidigt har du ingen aning om vart det bär hän. Sen slår det dig. Det här är bra. Riktigt bra! Därefter passerar resten av speltiden och du sitter med ett konstant inre leende. 

Gagarine är exakt en sådant film. Efteråt ville jag bara resa mig upp och skicka iväg en miljard sms: "skynda er! Den finns bara att se i 24 timmar på Göteborgs filmfestival!". Just i detta nu, när jag skriver den här recensionen, finns den fortfarande uppe.

I ett stort hyreshuskomplex i en av Paris förorter bor Yuri (Alseni Bathily), en 16-åring med drömmar om rymden men också om sin mamma. Hon har nyligen stuckit iväg med en pojkvän och Yuri bor i princip ensam i lägenheten. Helt ensam är han som tur är inte. Hyreshuskomplexet är fullt av människor som alla är en del av Yuris vardag. Tyvärr hotar faran vid horisonten i form av att byggnaden troligtvis kommer rivas. Yuri och hans två bästa vänner tvingas därför göra sitt bästa för att rusta upp den, men de undkommer inte domen: allt ska bort, pulveriseras.

Att berätta mer om handlingen vore att spoila för mycket men tro mig: Det är en resa in i en värld där dröm och verklighet sakta men säkert suddas ut och det är då som Gagarine exploderar i kreativitet och originalitet. 

"Gagarine" lyckas gå en fin balansgång mellan att romantisera förorten och att visa upp dess svärta. Allt är inte perfekt men det finns något äkta, rått och fint hos de människor som gestaltas. Hyreshuskomplexet är världen, med några små utstick till närliggande områden. Den visar upp en plats som alltför ofta svartmålas, och det är så befriande att se den i full blom istället för dyster iklädd betongråa kläder. Karaktärerna är färgstarka, men ändå grundade i en verklighet, och det är svårt att inte gilla dem. Det är helt enkelt otroligt att regissörerna, Jérémy Trouilh och Fanny Liatard, långfilmsdebuterar.

Allteftersom de drömska och science fiction-inspirerade inslagen tar över utvecklas också musiken till något som matchar bildspråket i vacker harmoni (lyssna på låten som spelas över sluttexterna!). Samtidigt som Yuri flyr in i en fantasivärld finns fortfarande verkligenheten kvar i form av hans vän, Diana (Lyna Khoudri), vars familj tvingas på flykt på grund av sitt romska ursprung. Här kan jag dock se en del outnyttjad potential som inte riktigt tas tillvara på. Några av de intressanta karaktärerna får stå tillbaka till förmån för Yuris berättelse. Drömmen får gå före verkligheten.

"Gagarine" är en originell och kreativ smygförälskelse som förtjänar att ses av er som inte hinner se den på Göteborgs filmfestival. Förhoppningsvis hittar den ut till stugorna under våren.