Fyrfaldigt Oscarsnominerade Saoirse Ronan i det starka dramat ”The Outrun”

Att återhämta sig från sitt beroende

Efter att ha levt farligt i London i tio år återvänder den 29-åriga Rona (Saoirse Ronan) hem till Orkneyöarna i Skottland. Hon är nykter men ensam, och kämpar för att glömma händelserna som fick henne att påbörja resan mot återhämtning. Det är en kamp, men det mystiska landet tränger sig in i hennes inre värld sakta men säkert, och ger Rona hopp och styrka för varje dag som passerar.

Rona, och hennes eskalerande förhållande till spriten, har förstört många av hennes relationer. När hon återvänder hem till sina föräldrar är hon ensam, och tillbakablickarna vi får av hennes liv i London besvarar frågorna vi har allteftersom.

Rona hade alldeles för enkelt kunnat ramla tillbaka till hennes gamla vanor, speciellt eftersom det inte finns mycket mer att göra ute på landet än att meditera och sitta still. Men ju mer tid som går, tillsammans med havet, vinden, och vad som är lika mycket av en ljudupplevelse som en visuell sådan, inser hon att hennes beroende inte är en kamp. Det finns ingenting Rona måste besegra för att bli nykter för gott. Hon inser istället att det är en fråga om uthållighet och motstånd. Att även om det aldrig blir lätt så blir det åtminstone lättare.

I rollerna ser vi bland andra Saoirse Ronan som Rona, Paapa Essiedu som Daynin, Stephen Dillane som Ronas pappa Andrew och Saskia Reeves som mamman Annie.

En upplevelse som drar in dig

Handlingen hoppar mycket fram och tillbaka från nutid till dåtid. Vi får även veta en del av Orkneyöarnas mytologi, och hur de passar in i Ronas resa; om sälar som blir till människor och aldrig riktigt passar in, eller om ormen som slingrade sig runt världen och hur det skapade Orkneyöarna. Men det är tidshopp som aldrig stör tittarupplevelsen, utan bidrar till rytmen filmen tar sig tid att skapa för att dra in dig.

Med det sagt finns det saker filmen hade kunnat förbättra. Livet på Orkneyöarna är stilla, och The Outrun är inte blyg med att visa det. Filmen tar väldigt mycket tid med att bara låta Rona gå fram och tillbaka med musik i öronen, och även om det är okej ett par gånger blir det en tendens som upprepas så mycket att det blir tråkigt. Jag tror att filmen hade kunnat dra ner på dötiden ganska rejält (med tanke på att den är nästan två timmar lång) och på så sätt undvika dessa tråkigare stunderna.

Med det sagt rekommenderar vi på Filmtopp starkt The Outrun.

Filmen finns i detta nu att köpa på den digitala marknaden, men blir också tillgänglig att hyra den 17 mars.

Läs fler av Filmtopps recensioner här.