Fördom & stolthet - En queer filmhistoria (2022)
Fascinerande inblick i svensk filmhistoria
Eva Beling har fått med sig några av Sveriges största filmarbetare i dokumentären "Fördom & stolthet - En queer filmhistoria" som har premiär på Göteborg Film Festival. Filmtopps Eric Diedrichs tycker att det är en sevärd inblick i en historiskt förbisedd del av svensk filmkultur.
Med ett stort intresse för svensk film var det med nöje jag slog mig ned för att se Eva Belings dokumentär Fördom & stolthet - En queer filmhistoria. Inte för att jag förväntade mig att lära mig särskilt mycket nytt, men för att få njuta av att höra fantastiska skådespelare och regissörer diskutera ett av mina egna intresseområden.
Ganska snabbt visade det sig att jag faktiskt skulle få lära mig en hel del. Inte minst under dokumentärens första del, där fokuset ligger på stumfilmseran. Exempelvis visste jag inte att Maurtiz Stiller regisserade världens första queera film med Vingarne år 1916. Eller att Greta Garbo föredrog damer framför herrar. Likaså hade jag aldrig hört talas om den svenska Hollywood-exporten Nils Asther, som under sin storhetstid till och med var större än Garbo.
När vi kommer in på 50-talet slutar däremot dokumentären att fascinera mig, även om den är fortsatt trevlig. Att Ingmar Bergman ofta hade queera karaktärer är en urgammal tagning, som man här inte hinner med att diskutera på ett djupare plan. Likaså hade det kunnat ägnas mer tid år Hasse Ekman, även om hans mästerverk Flicka och hyacinter (1950) får sin beskärda del av lovord.
Harriet Andersson är underbar att ta del av
Ju längre fram vi rör oss in i filmhistorien desto hårdare behöver dokumentären arbeta för att hålla sig på rätt spår. När filmer diskuteras i vilka varken homosexualitet eller transpersoner är tabu, måste man istället diskutera effekterna deras karaktärsgestaltningarna haft på berörda grupper – och hur de ses på med dagens blick. Även om frågorna i viss mån ställs, upplevs svaren alldeles för tillrättalagda. Exempelvis får Jonas Gardell parodiskt många gånger chansen att konstatera hur banbrytande han själv har varit.
Nu låter jag kanske mer kritisk än vad jag faktiskt är, Fördom & stolthet - En queer filmhistoria är en bra ingång i vad den vill lyfta fram, men den blir aldrig mer än just en ingång. Stort plus, dock, för intervjuerna med Harriet Andersson. Jag njuter varje gång hon är i bild och är precis så där frispråkig som man tänker sig.
Fördom & stolthet - En queer filmhistoria har biopremiär den 25 februari.