Recension av Flummlarna

Flummlarna (2021)

  • Äventyr, Komedi
Annika von Sydow
Uppdaterad 15 november 2021 kl. 14:13 | Publicerad 02 september 2021 kl. 18:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Flummlarna” är en lättsam äventyrsfilm för de små

När syskonparet Op och Ed reser till framtiden upptäcker de att deras art, flummlarna, kommer utrotas. Uppdraget är tydligt: att förhindra att det händer. I den nya äventyrsfilmen ”Flummlarna” kastas vi mellan snabba scener, känsloladdad musik och ett högt tempo av olika händelseförlopp.

  • Regi:
    David Silverman och Raymond S. Persi
  • Manus:
    Joel H. Cohen, John Frink och Rob LaZebnik
  • I rollerna:
    Adam Devine, Rachel Bloom, Ken Jeong m.fl.

I den nya äventyrsfilmen Flummlarna följer vi syskonparet Op (Rachel Bloom) och Ed (Adam Devine) längs en resa mellan olika tidsperioder, platser, motgångar och framgångar. De tillhör arten flummlar och ser ut som små djurliknande figurer med ett hål i mitten av magen, likt en donut med päls.

När Op och Ed förbjuds vara med på den årliga Blomsterfestivalen hamnar de av misstag i en tidsblomma och förflyttas från Galapagosöarna 1835 till dagens Shanghai. De träffar hunden Clarance (Ken Jeong), och tillsammans blir de filmens tre bärande karaktärer. På ett museum i den nya staden upptäcker Op och Ed att arten flummlarna dog ut strax efter att de lämnade öarna, och här blir uppdraget av filmens handling tydligt: att rädda flummlarna och förhindra att de utrotas.

Högt tempo av olika händelseförlopp

Flummlarna varvas med fågelperspektiv och tropiska miljöer och är stilistiskt snyggt animerat. Färgglada djur, dinosaurier och övriga figurer står i centrum medan några få människor har mindre roller. På så vis blir det tydligt att filmen är en rätt klassisk nutida barnfilm snarare än en familjefilm. Samtidigt vävs historia och vetenskap in i handlingen vilket är en skicklig och allt mer återkommande teknik i barnfilmer.

Dessutom kastas vi mellan snabba scener, känsloladdad musik och ett högt tempo av olika händelseförlopp. Det kanske behövs nu för tiden för att underhålla ett barn under knappt en och en halvtimme? Annat var det med barnfilmer under min tid på 90-talet där långdragna scener och mörka handlingar var karaktäristiskt.

MER LÄSNING:

Avslutningsvis får filmen en oväntad vändning när en av karaktärerna visar sitt rätta jag. Det är ett resultat av att utanförskap och avundsjuka skapar ondska, något som även går att applicera i den verkliga världen och mänskliga möten. Flummlarna är en underhållande och lättsam äventyrsfilm för de små, och ibland också för de stora.

Flummlarna har svensk biopremiär den 3 september

Annika von Sydow

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL