Fighting With My Family (2019)

I Fighting With My Family möter vi den småkriminella, men charmiga familjen Bevis från småstaden Norwich norr om London. Föräldrarnas stora brottningsintresse har smittat av sig på syskonen Saraya och Zak, som drömmer om att vinna WWE (World Wrestling Entertainment). Men när Saraya blir utvald att åka till Florida för att tävla med de bästa lämnas Zak kvar på klubben i England. Väl framme i Florida är det dock inte som Saraya har tänkt sig. Hon känner sig utanför och längtar hem medan Zak längtar bort från vardagen på klubben. 

Tyvärr misslyckas Florence Pugh, som spelar Saraya, rejält med att frammana någon typ av sympati eller medkänsla hos mig. Det går dock inte att skylla allt på hennes torftiga skådespeleri (även om det spelar in), hennes vistelse i USA kantas av klyscha på klyscha.

Som den tuffa Norwich-tjejen passar hon inte in den ytliga Florida världen och bestämmer sig för att förändra sig för att nå framgång. Scen efter scen vet man exakt vad hon kommer att säga och göra härnäst. När Dwayne Johnson känd som “The Rock” dessutom dyker upp i rollen som sig själv, checkar jag ut mentalt.

Filmens få få ljusglimtar levereras av de gränslösa och okonventionella föräldrarna Sweet Saraya Knight och Rowdy Ricky Knight. Deras "tough love"-attityd mot barnen är ett förutsägbart grepp, men som ändå har sin charm och drar i mungiporna mer än en gång. Även Vince Vaughn gör det han gör bäst, som den lågenergiska och sarkastiska Florida-tränaren Hutch pressar han Saraya till det yttersta genom glåpord och förolämpningar.

Hade Stephen Merchant som bland annat är medskapare till TV-serierna Extras och The Office, låtit brodern Zak fått ta ännu mer plats i filmen hade resultatet kanske blivit annorlunda. Zaks tappra försöka att hålla de många ungdomarna borta från gatan genom lära dem brottas är mycket mera inspirerande än Paiges livsöde i Florida.

De få ljusglimtarna lyckas inte rädda detta usla sportdramat.