Fifty shades of grey (2015)

Studenten Anastasias (Dakota Johnson) liv vänds upp och ner när hon träffar miljardären och entreprenören Christian Grey (Jamie Dornan), som utövar dominanssex.

En moderniserad version av ”I Put A Spell On You” sätter tonen direkt och vi får parallellt följa Anastasia och Christians väg till deras första möte. Deras kontraster vevas samman när Anastasia snubblar in på mytomspunne Christians kontor. Redan i deras första möte börjar ett maktspel mellan dem, något som därefter är filmens huvudfokus.

Anastasia är en oskyldig, attraktiv kvinna som ännu inte har hittat mannen i sitt liv. Christian är en framgångsrik entreprenör som är i behov av att ha full kontroll. När han och Anastasia inleder sin relation, är hon till skillnad från hans tidigare kvinnor, motstridig och tror inte på hans levnadssätt. Konflikterna i filmen baserar på frågorna: Kan Anastasia förändra Christian? Kan Christian förändra Anastasia?

Inför filmpremiären av Fifty Shades of Grey startades flera demonstrationsrörelser. Demonstranterna anser att filmskaparna porträtterar kvinnorna i filmen på ett förnedrande sätt som gynnar det patriarkala samhället.

Jag tycker att det här är totalfel. Det känns långsökt av demonstranterna att i förväg ha förutfattade meningar om filmen efter att endast ha läst boken och/eller sett trailern. Se filmen, sen kan du få tala.

Jag som har sett Fifty Shades of Grey, skulle aldrig gå med i en sådan demonstration. Jag är för ett jämställt samhälle, men tyckte inte det minsta att filmen på något sätt skulle vara fördelaktig för mannen.

Varför?

*** VARNING FÖR SMÄRRE SPOILERS ***

I filmen erbjuder Christian Anastasia ett kontrakt som innebär att hon bor hos honom, går med på att vara hans ”undersåte” och accepterar att utöva de sexuella aktiviteter han begär i utbyte mot "honom".

Det här låter givetvis obehagligt och svinigt. Men! Christian är väl medveten om att han har ett allvarligt problem där han inte kan släppa in riktig kärlek, utan att han måste kontrollera sina begär genom dominanssex. Vi får med tiden lära oss att förstå Christian som gradvis öppnar upp sig. Han berättar att han är skärrad efter att hans biologiska mamma var knarkare och prostituerad.

I filmen säger Christian: ”I’m fifty shades of fucked up”. Han är en väldigt komplicerad man präglad av sitt förflutna och är därför inte, i sin natur, ett svin. Han menar väl. Han vill inget annat än att Anastasia ska njuta av deras aktiviteter och kämpar för en fungerande relation, men samtidigt tycker han att hans sätt är det enda sättet. Det ska tilläggas att Anastasia till stor del njuter av att vara hans "undersåte".

I genusfrågan om könsrollerna där många, främst kvinnor är upprörda, tycker jag att de ska omvärdera filmen ur ett objektivt perspektiv.

Något jag däremot reagerade på i jämställdhetsfrågan var att Anastasia hade mycket mer ”nakentid” än Christian. Jag kan tycka att de borde ha fördelat deras screen-time som blottade helt lika. Men sådana detaljer går att tjafsa om i all oändlighet. Han är den dominante, hon är hans undersåtare. Acceptera att hon kan vara naken och han påklädd. Det behövs inga demonstrationståg.

Filmen har ett väldigt långsamt tempo och stannar i fasen ”ska Anastasia skriva på kontraktet eller inte?” och tar tyvärr aldrig fart. Filmen slutar där den erbjuder som flest konflikter, vilket känns smått irriterande. Men visst, en trilogi ska ha cliffhangers, varför skulle vi annars lägga ett par hundra kronor på att se del två och tre?

När filmen utvecklas känns karaktärerna väldigt egocentriska. Christian och Anastasia stänger ute alla andra och tänker enbart på sig själva. Filmens side-stories tynar bort och vi är fast på en ensam, långtråkig stig som aldrig tycks nå sin slutdestination.

Men trots filmens brister håller jag inte med om den hårda kritik den fått.