Recension: Exit (säsong 3)
Kursen för den norska storserien fortsätter att svaja
"Exit" säsong 3 tar inte serien tillbaka till sin tron. Tvärtom är den svagast hittills, men när fortsättningen väl hittar sin rytm blir vi snabbt påminda om hur bra denna norska storproduktion är på sin dag.
Efter sin briljanta första säsong som tog hela Norden (inklusive undertecknad) med storm, följde en svagare om än klart sevärd uppföljare. Efter två års väntan är Exit säsong 3 här, utan att lyckas vända på seriens dippande trend. För även om den stundvis är lika bra som alltid känns Exit, nu mer än någonsin, som en norsk Entourage där vi mest bara hänger med verklighetsfrånvända män (läs: pojkar) som partajar loss medan det är kvinnorna som driver på berättelsen. Lyckligtvis tar den sig längre fram.
Exit säsong 3 kämpar med mängden karaktärer
Det vilda festandet har alltid varit en central del av Exit och något som hjälpt serien med att nå ut till en bredare publik. Men det som tidigare gjorts så bra har varit att låta de grisiga och fulspelande finansmännen Adams, Jeppes, Henriks och Williams villkorslösa liv ständigt komma ikapp dem och lägga grunden för deras förfall. I synnerhet för William som hamnar i psykos och försöker ta livet av sig. När vi nu återser killarna ett år efter händelserna i säsong 2 är de känslokallare än någonsin – i den mån att de nästan blir karikatyrer – utan att de känner något orosmoln dra ihop sig ovanför dem och hota deras livsstil.
En bristande hotbild tar bort mycket av seriens udd, men gör kanske mest skada för seriens bärande svenska karaktär Adam (Simon J. Berger), som när han tidigare känt sig trängd i ett hörn blivit en svindlande och ruggigt spännande karaktär att följa.
Exit säsong 3 kämpar också med den mängd karaktärer som speltiden nu ska fördelas mellan, från grabbgänget och deras partners och ex-partners till Rolf Lassgårds finansmogul Michael Beskow och Pål, fiskaren som nu lever i ett paradis med sitt livs kärlek. En bra bit in är det svårare att peka på vad grabbarna vill och vad det är som driver dem. Istället är det framför allt Hermine (Agnes Kittelsen) som står för betydande framåtrörelse när hon är ute efter att hämnas på Adam och ruinera honom. Där är dock problemet att hennes linje länge saknar speltiden som krävs för att bli verkligt engagerande.
Tar sig allt eftersom
Det är helt klart mycket som ska täckas och knytas ihop, och man tar heller inte vara på alla scener i den utsträckning man hade behövt. Flera av dem saknar varken någon större poäng för helheten, som när Henrik försöker ducka ansvaret för sina barn på en resort i Sverige och Adams återkommande hemmahäng med två porrskådisar. Men trots en taktlös inledning tar sig Exit säsong 3 allt eftersom. Halvvägs in hittar den nödvändig kurs när Adam presenterar sin nya affärsidé som går ut på att kvartetten ska finansiera en vindkraftpark och tjäna miljarder på miljösektorn. Likaså faller flera av de andra pusselbitarna på plats.
När den tredje säsongen väl får momentum och kommer till sin rätt blir vi påminda om vilken sällsynt och bra serie Exit faktiskt är. Men fram tills dess är det blott ögonblickliga högstanivåer som vi får klänga oss fast vid.
"Exit" säsong 3 förväntas ha svensk premiär i april.