Everly (2014)

Mamma Everlys (Salma Hayek) lägenhet invaderas av lönnmördare skickade av hennes före detta make, som hon måste ta sig förbi för att rädda sin dotter.

Utan bakgrundsstory kastas vi in i ett mäktigt blodbad där lik radas upp i en mörbultad lägenhet. Med brist på karaktärsfördjupning är filmen ett enda långt actionkollage, men ack så kul det är!

Joe Lynchs Everly är kreativ och våghalsad. I stil med Kill Bill (2004) attackeras Everly av galna japaner, som använder sig av alla möjliga sorters vapen. Med krigsredskap som svavelsyra, svingande svärd och prickskyttegevär har Everly ett helvete att ta sig igenom. Men för att nämna det viktigaste i filmen så framstår hon inte som ett offer, men som en stark kvinna med modet att våga slå tillbaka ondskan. Med drivkraften att rädda sin familj vägrar Everly kapitulera.

Everly är ett perfekt exempel på en film som tas bäst med en nypa salt. Har du förväntningen att uppleva en berättelse som tillfredsställer det breda känsloregistret, eller en film som erbjuder dig ett psykologiskt djup där du får leka detektiv, bör du leta på annat håll. Everly är nämligen så pass rak och primitiv att en apa kan förstå den.

Men är det nödvändigtvis fel?

Filmen har blivit hårt kritiserad för sin brist på karaktärsutveckling och hjärta i story, men jag tycker att det är fel sätt att se på "Everly". För i de flesta actionfilmerna är det väl sällan dialogen och romansen som lockar fram hundralappen ur tittarens plånbok?