Entourage (2015)

Året är 2004 och det är söndag, men inte vilken söndag som helst. Det är den första söndagen av många tillsammans med den närmast bekymmerslöse skådespelartalangen Vincent Chase och hans charmiga kompisgäng. I serien, med samma namn som filmen, får vi följa den unga Vincent Chase (Grenier) på hans strävsamma väg mot att bli Hollywoods nya stjärnskott.

Vid sin sida står barndomsvännerna från Queens i New York: Eric ”E” Murphy (Connolly) - Vincents manager och tillika bästa vän, Salvatore ”Turtle” Assante (Ferrara) – en matglad mångsysslare utan några högre prestationskrav, och Johnny ”Drama” Chase (Dillon) – Vincents äldre halvbror som efter ett genombrott som ”Torvald” i den fiktiva serien ”Viking Quest” fäktas med det stora problemet att upprätthålla sin karriär.

Utöver det sammansvetsade kompisgänget lär vi även känna Chases hårdslipade men ack så karismatiska agent Ari Gold (Piven). I Golds närvaro går ingen säker och ett typiskt affärsmöte slutar ofta med att något går sönder, vare sig det är en mobiltelefon eller en nyanställd sekreterares självkänsla. Men trots sitt temperament har Gold något otroligt älskvärt över sig och är seriens mest tongivande och bärande karaktär.

Nu har det gått elva år sedan vi för första gången såg Chase och Co. glida runt på gatorna i Hollywood och halvvägs in i 2015 har ett av TV-världens populäraste kompisgäng återvänt på en annan scen, nämligen den vita duken.

Och hur bra är filmen "Entourage"?

Chase har nu bestämt sig för att inte bara skådespela i sin kommande film utan också regissera den. Projektet blir Golds svåraste utmaning hittills när han tar risken att ordna stora investeringar i Chases regidebut.

När serien avrundades lämnade den fansen suktandes efter mer men hajpen som kokade runt serien tycks ha svalnat rejält. Sedan dess premiär har filmen inte gjort någon kassasuccé och i sanningens namn är det vad den förtjänar. Entourage känns inte bara som en onödig film utan den förstör också magin som tidigare har vilat över dess titel. Det är Inte helt olikt det Hobbit-filmerna gjorde mot Lord of the Rings.

Det krävs inga större förkunskaper för att kunna rabbla upp en lång lista med fel i berättelsen i form av lösa trådar, meningslösa scenarion, inklämda gamla karaktärer från serien och överanvända sexskämt. Ellin gjorde dock rätt med att låta Gold vara filmens motor och muskel. Han låter tigern lämna sin bur och bryta ut i en typisk Gold-trans där han är precis så underhållande som vi minns honom bäst.

När filmen är som bäst bjuder den på ett par sköna skratt och bygger upp en förväntan inför en upplösning som faller platt. Känslan efter filmen är att konceptet Entourage kommer att dö och att de som önskar en uppföljare kommer att bli besvikna.

Bäst: Gold och Drama är levande karaktärer med breda känsloregister.

Sämst: Känslan av att någon måste ha tagit med fel utkast av manuset till filminspelningsplatsen.

För fler listor, recensioner och nyheter så följ gärna Filmtopp.se på facebook och twitter.