En obekväm uppföljare (2017)
"En obekväm uppföljare" känns ibland mer som en självbiografi än en dokumentär om klimatfrågan.
Över ett decennium har passerat sedan Al Gores Oscarsbelönade dokumentärfilm, "En obekväm sanning" hade premiär. En film som hjälpte till att sätta miljön och klimathotet på den politiska agendan. Al Gores första film fick bemöttes med både positiv och negativ publicitet, och hans uppföljare, En obekväm uppföljare, lär gå samma väg till mötes.
Åren har gått, vilket märks på Al Gores hår som har fått en ny färg, men inte minst på hur miljön och hur den globala uppvärmningen har utvecklats. Glaciärerna på Grönland smälter, New York svämmar över och i New Delhi är luften så förorenad att trots att solen lyser, går himlen inte att se. Även om Al Gore inte har lyckats med att förändra alla världens makthavares syn på miljöhotet, visar dokumentären hur hans kamp får människor runt om i världen att engagera sig.
En obekväm uppföljare består av en blandning av föreläsningar, intervjuer, forskningsstatistik, resande till olika länder runt om i världen, snabbvisit till Gores hem, kontor et cetera. Och det kanske är just denna blandning som gör att filmen blir en aning rörig. Al Gore vill verkligen visa hur mycket han kämpar med att nå ut till världen och vikten av klimathotets allvar. Dessvärre upplevs En obekväm uppföljare stundom vara en självbiografi istället för en dokumentär om hur världen kommer att utvecklas om inte alla länder börjar att samarbeta. Dessutom hade filmen vunnit på att inte spela storartad musik i bakgrunden. Det stjälper istället för hjälper eftersom det emellanåt bidrar till att dokumentären tycks byta skepnad till en vanlig spelfilm.
Men visst har Al Gore lyckats med ett av sina syften, att nå ut till en bredare publik. Jag är övertygad om att många kommer att gå och se filmen. Frågan är bara; är det rätt personer som kommer att göra det? Att få till en innehållsrik och intresseväckande dokumentär är inte helt enkelt, men det tycker jag ändå att Gore lyckas med. Det är något helt annat att lyckas med att nå ut till de personer som, let’s face it, tyvärr inte är intresserade av miljön eller förnekar att den globala uppvärmningen skulle vara ett problem. Det är den gruppen av människor som borde vara dokumentärens stora målgrupp. Jag är inte helt säker på att Al Gores uppföljare kommer att lyckas med att nå dem den här gången heller.
Tips: Om du är ute efter tips på årets bästa filmer, kan du läsa vår lista där vi samlar alla nya bra filmer som har haft premiär under årets gång.