Recension: Elementärt (2023)

Elementärt (2023) är nog en av de första romansinriktade filmerna av Pixar och den lyckas ganska bra med att få dig investerad i relationen mellan eld och vatten. Filmen handlar även om familjeförväntningar och bördan som kommer med dem, men det är romansen mellan Brinnie (Mimmi Sandén) och Vadar (Martin Urech) som verkligen skiner igenom denna film.

En rom-com med motsatta element

Brinnie är nära på att få ta över familjens butik efter sin pappa (Ias Aouifia), men måste först bevisa att hon kan kontrollera sitt eldiga humör och ta hand om kunderna på rätt sätt. Men när butiken nästan översvämmas av en mystisk läcka och Brinnie träffar vattenelementet Vadar börjar hon inse att hennes framtidsplaner på att ta över butiken kanske inte är vad hon verkligen vill trots allt.

I sökandet av uppkomsten till läckan börjar Brinnie och Vadar komma varandra närmare i stil med en vanlig rom-com, och de dras till varandras olikheter. Deras känslor utvecklas naturligt och trots deras olika brister är de fantastiskt utvecklade karaktärer, vilket gör att man snabbt börjar heja på dem och deras romans.

Stark animation men utspädda teman kan dra ner filmen lite

Animationen i Elementärt (2023) är visuellt makalös och kreativiteten tänjs verkligen på vad dessa element till personer kan göra med sina kroppar och förmågor.

Om det är något som drar ner filmen är det känslan att den kanske har lite väl många teman – romansen mellan ett eld och vatten ger redan konkreta konflikter. Det finns även undertoner att vissa element behandlas sämre på grund av vad de är, vilket påminner lite om Zootropolis (2016). Filmen tar också upp frågan om hur långt ett barn måste gå för att återgälda sin familjs uppoffringar, något som är särskilt relevant för barn till invandrare. Alla dessa teman kan kännas lite utspädda, men filmen lyckas ändå knyta ihop dem i en tillfredsställande slutsats.

"Elementärt" har svensk biopremiär den 7 juli.