Eiffel (2021)
Historian om mannen bakom Eiffeltornet
Mer melodrama än återgivelse i filmen om Gustave Eiffel – mannen bakom Eiffeltornet.
Eiffel är den kraftigt fiktionaliserade biografin om mannen bakom Eiffeltornet: Gustave Eiffel. I den fransktalande filmen får vi se hur Gustave Eiffel (Romain Duris), kort efter att ha slutfört byggnationen av den amerikanska frihetsgudinnan, får förfrågan om att bygga ett spektakulärt monument å Paris vägnar. Eiffel själv har dock siktet inställt på att bygga en modern tunnelbana – tills hans ungdomskärlek Adríenne (Emma Mackey) som gled honom ur fingrarna decennier tidigare dyker upp. Vad som sedan följer är flashbacks från Gustave och Adríennes passionerade ungdomsromans, sammanflätat med deras inte helt oproblematiska nystart flera år senare.
Inte en biografi så mycket som melodrama
Initialt hade jag förväntat mig något i stil med The Imitation Game och A Beautiful Mind inför Eiffel – båda personporträtt där vi får följa utvecklingen av briljanta mäns skapelser på den brokiga vägen mot framgång. De förväntningarna slopades fort när det som istället vecklar ut sig i Eiffel är en melodramatisk kärlekshistoria där ytterst lite vikt på byggnationen av eiffeltornet läggs. Vad vi faktiskt får se är däremot en väldans massa skissande på nämnda torn.
Bygget av Eiffeltornet var vid tiden enormt kontroversiell och drog till sig en stor mängd motsättningar från alla möjliga håll. Påven tyckte att det trehundratrettio meter höga tornet var en skymf gentemot Notre Dame, höjdrädda byggarbetare strejkade, grannar klagade och folk var livrädda att tornet skulle rasa ner över dem. Gustave själv svartmålades i pressen.
Allt detta nämns i Eiffel, men hur de kom till rätta med alla dessa påhopp får vi se lika lite av som själva byggnation – helt plötsligt invigs tornet och kulisserna sänks. I andra ordalag: är du intresserad av historien bakom Eiffeltornet (eller mannen som byggde det) är Eiffel ingenting för dig, men om du istället suktar efter en känslopräglad saga i romantikens huvudstad är filmen en given kandidat.
Romain Duris och Emma Mackeys kemi lyser igenom på skärmen, någonting som också befästs av den autentiska (likväl triviala) dialogen. Sammantaget är Eiffel en något intetsägande skildring av det den utger sig för att skildra, men trots det lyckas filmen nå upp till standarden av ett habilt melodrama inbäddat i 1800-talets Paris.
"Eiffel" har biopremiär den 6e maj.
Mer läsning: