Easy (säsong 2)

Joe Swanberg har varit en av de ledande rösterna inom den så kallade "mumblecore"-estetiken. Den innebär i princip produktioner med låg budget, där dialogerna för det mesta är improviserade. Ett lyckat exempel är Swanbergs film Drinking Buddies från 2013. Även i den första säsongen av Easy lyckades han någorlunda med att skapa realistiska berättelser från vardagen. Ungefär hälften av de åtta avsnitten var riktigt vassa. Dessvärre är den andra säsongen inte alls lika bra.

Några gamla karaktärer återvänder medan vi också får träffa nya. Samtliga avsnitt är fristående, men ibland stöter karaktärer från olika avsnitt på varandra i staden Chicago där allt utspelar sig. Vi får följa vanliga människors liv när de bland annat slåss mot pakettjuvar, balanserar sin stand up-komedi med att köra Uber, försöker krydda upp sina äktenskap eller bli framgångsrika ölentreprenörer. Vissa avsnitt lyckas bibehålla intresset under halvtimmen de varar, medan andra är riktiga sömnpiller.

Mycket av det negativa har att göra med det tidigare nämnda improviserade skådespelet. Det är lite som att ett gäng skådisar på kvällskurs bestämt sig för att filma sina improviserade sketcher. Spontaniteten som i förra säsongen kändes ny och färsk, uppfattas som forcerad. Det blir bara en massa långa och slumpartade konversationer som inte leder någonstans. Bristen på narrativ är tydlig eftersom karaktärerna inte är tillräckligt utvecklade.

Ett av de bästa avsnitten i säsong ett av Easy handlade om bröderna Matt och Jeff som bestämde sig för att starta ett ölbryggeri i sitt garage. Matt är den ansvarstagande personen som vill se till att allt går rätt till, medan Jeff är mer frispråkig och impulsiv. Vi får träffa på bröderna igen i avsnitt fyra på säsong två, men karaktärerna är inte alls lika spännande den här gången. Jeff som spelas av Dave Franco är mest skrikig och jobbig, och det känns inte som att något stort egentligen står på spel.

TIPS: Om du letar efter något att streama, spana in vår lista över de bästa filmerna på Netflix. Vi uppdaterar sidan kontinuerligt med nya titlar.

Ett annat hyllat avsnitt från den första säsongen var när Marc Maron spelade en känd serietecknare. Han har problem med att hänga med i den tekniska utvecklingen och förstår sig inte på ungdomens nya sätt att uttrycka sig på. I den nya säsongen ligger fokuset på hans relation med sin ex-fru, och hans förakt mot sin publicist. Det hela är som taget ur Marons egna liv, men avsnittet lyckas aldrig greppa tag på samma sätt som i säsong ett.

Det enda egentliga sevärda avsnittet på säsong två av Easy är avsnitt tre, med titeln Side Hustle. Där lyckas Swanberg berätta om tre människors liv samtidigt som alla kopplas ihop på slutet. Od är en amerikansk-nigeriansk komiker som kör Uber och en guidebuss för att få ihop ekonomin. Sally är en skribent som kritiserar den nutida feminismen medan hon också jobbar som en eskort. Annabelle har vi träffat på tidigare i flera avsnitt, hon älskar Sallys artiklar och vill beröra samma teman på scen där hon för första gången ska testa stand up. Det är det enda avsnittet som kan skapa någon form av diskussion bland tittarna i mina ögon.

Sammanlagt är Easy bara en form av reklam för den sprakande staden Chicago. Kanske har Joe Swanberg fått slut på krut när det kommer till sin tidigare erkända mumblecore-stil.