Drottningens corgi (2019)
"Drottningens corgi" är en lättglömd men småcharmig animerad hundfilm.
"Drottningens corgi" är en lättglömd men också småcharmig animerad film om hundar som pratar. I centrum står Rex – en av drottning Elizabeths fyra corgis, som lever livet i Buckingham Palace. Den här lille herren kommer att genomgå en livsomvälvande resa som involverar allt ifrån svek till kärlek.
De flesta, särskilt de som följer Netflix-serien The Crown, känner säkert till att drottning Elizabeth har ett gäng fyrbenta vänner som huserar i Buckingham Palace (drottningen har haft ett 30-tal corgis genom sin långa tid som regent över Storbritannien). De är hur söta som helst, så att det skulle komma en animerad film om dem var oundvikligt.
Drottningens corgi är regisserad av Vincent Kesteloot och Ben Stassen efter ett manus av Rob Sprackling och Johnny Smith. Ända sedan hunden Rex kom i drottning Elizabeths ägo har han varit favoriten. Han får all uppmärksamhet medan de tre andra hundarna i palatset fått vänja sig vid att vara i skymundan. Detta tar mest hårt på Charlie, som är förbannad på Rex för att han orättmätigt fått titeln ’’Förste hund’’, trots att Charlie stod näst på tur.
En drastisk livsförändring väntar den lille corgin.
Rex förråds och tvingas ut i kylan, långt från mysiga sammetskuddar och kungliga frukostar. En drastisk livsförändring väntar den lille corgin när han hamnar mitt bland råbarkade hundar på en kennel där de också driver en egen fight club i källaren.
Tematiken är inte direkt nytänkande. Här har vi en protagonist som kommer att lära sig något livsviktigt och utvecklande om sig själv. Detta är centralt i så många animerade filmer och kan naturligtvis göras bra, som i årets fullträff Toy Story 4, och mindre bra, som i Drottningens corgi. Här är budskapet ’’ensam är inte stark’’ väldigt ytligt skildrat, även med barns mått mätt skulle jag vilja påstå.
Manusförfattarna har också försökt sig på satir mot paret Trump, som kommer på besök till drottningen tidigt i filmen. Dessvärre blir det uddlöst, med tröttsamma skämt om presidentens hår och hans mobilanvändande. Jag fattar – de medföljande föräldrarna ska ha något att roas åt, men då är inte den här typen av slapp satir rätt väg att gå.