Drottningarna
Gestaltningar av svensk historias mest kända drottningar.
Bakom varje kung står en minst lika färggrann drottning. I dokumentärdrama-serien Drottningarna djupdyks det rätt ner i vår egen svenska historia och får följa våra drottningars spännande öden. För historienörden är detta en våt dröm, men för filmnörden kan det också till en viss del vara kul.
I åtta avsnitt får vi höst följa åtta olika drottningar som gjort avtryck, större eller mindre, i svensk historia. Först ut i serien är Karin Månsdotter (1550-1612), som levde ett dramatiskt liv efter att ha blivit uppgraderat från älskarinna till drottning åt kung Erik XIV. Erik som senare både ska bli allvarligt sjuk och aggressiv, och med kungabröder som verkar vilja gå över lik för att nå kronan – Karins liv skulle faktiskt kunna del av vilken såpopera som helst.
Serien leds av Sofia Helin, som främst känns igen som Saga Norén i dansksvenska tv-serien Bron. Hon agerar som en brygga mellan de mer upplysande historieexperterna, och de dramatiska rekonstruktionerna av händelserna. Helin har naturligt en spänningsfull röst, vilket spär på de mystiska och oförutsägbara historierna. Resultatet blir en sorts sagoberättelse, med huvudpersoner som jag själv alltid har velat veta mer om.
Det som gör en serie som "Drottningarna" intressant även för en filmnörd, är det skådespeleri som vi får se glimtar av. Vi får se både drottningar och kungar gestaltas av skådespelare, iklädda tidstypiska kläder och utstrålning i vackra slottsmiljöer. Därmed är det inte bara ”tråkig” historia som tittaren blir matad med, utan de informativa inslagen blandas med livs levande versioner av legendarerna.
De vackra miljöerna är fyllda med juveler, kronor, och långa mantlar. Jag är kluven till om det är till fördel eller nackdel för inbitna rojalister, för om det är något vi får se prov på så är det hur makt kan driva på till ytterligheten av vansinne. Å andra sidan så verkar även nutida republiker få tampas med storhetsvansinne hos sina presidenter, så vi kan inte bara skälla på monarkierna.
Vi filmkritiker förespråkar ju alltid filmkonst när det handlar om inlärning. En rörlig bild ger liv till något som för en högstadieelev kan kännas långtråkigt, dötrist, men nu istället – alldeles underbart. Det finns ett massivt intresse kring fantasyvärldar som spänner över årtionden, som Game of Thrones och Sagan om ringen. Och ibland överträffar ju verkligheten faktiskt fantasin.
"Drottningarna", som finns att strama på C More, är en mestadels informativ serie som skulle vinna på att ge oss ännu mer skådespeleri. Vi behöver inte ha en förklaring eller analys av varenda scen vi ser, för de talar för sig själva. En historieälskare kommer att njuta av varje sekund, men jag som främst är i filmkonstens favör, hade önskat mindre snack och större, skådespelande, verkstad.
För fler recensioner --> Scrolla vidare!