Downhill (2020)
Lättsammare och med förenklad huvudkonflikt - ''Downhill'' är en light-variant av ''Turist''.
När det kommer en nyinspelning av en film, kan man bara hoppas att den tillför något nytt till originalhistorien. När det gäller ''Downhill'', som är en nyversion av Ruben Östlunds tankeväckande ''Turist'', visar det sig att den endast är en blek återgivning av ett mycket bättre original.
Att en av Ruben Östlunds bästa filmer, ''Turist'' (2014), skulle få sig en amerikansk nyinspelning var väl oundvikligt. Det är ett öde som många utländska och framgångsrika filmer går till mötes. I de bästa fallen tillför nyinspelningen något nytt till originalhistorien, i de värsta blir den endast en blek återgivning av originalet. Även om ''Downhill'' drivs av gedigna rollprestationer från Julia Louis-Dreyfus och Will Ferrell, får jag tillstå att den hamnar i den senare kategorin.
Både Turist och Downhill sätter den moderna kärnfamiljen – i synnerhet fadern och hans roll – under lupp. Billies (Julia Louis-Dreyfus) och Petes (Will Ferrell) skidsemester med deras två söner går från att vara en skön flykt från vardagen, till något mycket mer påfrestande. Det är en lavin, skrämmande nära att ta familjens och flera andras liv där de sitter på en uteservering i Alperna, som katalyserar dramakomedins stora konflikt. Ingen skadas fysiskt, men det är Petes agerande som kommer att få åverkan på familjens dynamik. När den kolossala lavinen närmar sig allt mer, sträcker han sig nämligen efter mobilen och flyr istället för att skydda frun och barnen. I kölvattnet av denna omtumlande händelse kan Pete dessutom inte erkänna sitt misstag, vilket leder till att det börjar kärva rejält mellan honom och Billie.
I huvudsak är det två saker som skiljer filmerna åt. Slutscenen i Turist, där det är mamman som får panik och pappan som tar kommandot och skyddar barnen under den riskabla bussresan hem, finns inte med i Downhill. En annan kritisk scen från Turist, där maken räddar frun inför deras barn efter att hon kommit bort i skidbacken, är utformad på ett helt annat sätt i Downhill. I Östlunds film var det öppet för tolkning huruvida pappans räddningsaktion av mamman i själva verket bara var deras iscensatta försök att inför barnen återupprätta pappans roll som beskyddare. I Downhill är detta istället ett otvetydigt faktum – inget rum för tolkning ges.
En light-version av ''Turist''.
Det är väldigt fängslande att se konsekvenserna av att inte kunna leva upp till en så viktig roll. I både Downhill och Turist får det ödesdigra konsekvenser för familjen när pappan agerar på det sätt han gör. Men regiduon Nat Faxon och Jim Rashs lättsamma, slätstrukna och något övertydliga approach till ämnet mäter sig inte med Östlunds mästerliga förmåga att skildra det obekväma på ett sätt som gör det svårt att veta vad man ska känna. Downhill kan istället beskrivas som ett slags light-version av Turist: Speltiden är kortare, slutet mer uppklarande och konflikten mellan pappan och mamman förenklad med färre nyanser.