Dope (2015)

Malcolm (Shameik Moore) lever ett liv som han själv kallar en kliché för en mörkhyad förortskille i Los Angeles. Han bor med sin ensamstående mamma, har en pappa som försvann för många år sen och lever i ett kvarter där gäng, våld och brott är vardagsmat. Men det är bara på utsidan. Malcolm vill hellre satsa på skolan och drömmer om att en dag få studera på Harvard. Men när han och hans vänner blir inbjudna till en undergroundfest tar livet en vändning och snart finner alla tre sig mitt i de lokala knarkkungarnas våld.

Malcolm klassas som en tönt. Han och hans två vänner Diggy (Kiersey Clemons) och Jib (Tony Revolori, The Grand Budapest Hotel, 2014) lever för 90-talets hiphopkultur vilket de visar genom sina kläder, sina slanguttryck och sina intressen, de har toppbetyg i skolan och cyklar runt på varsin BMX. De har med andra ord ingen aning om hur de ska hantera den situation de nu har hamnat i. Den desperata jakten på en lösning sätter dem på hårda prov som riskerar att rasera alla drömmar om framtiden.

Filmen är en klassisk underdog-saga där den underskattade killen med allt att förlora kämpar emot oddsen för att komma ut som segrare på andra sidan. Låter det uttjatat? Inte här. Rick Famuyiwa har lyckats hitta ett nytt perspektiv på konceptet som gör Dope till både en dramatisk och spännande film, samtidigt som den också är underhållande och charmig. Genom att kombinera 90-talets stil med 2010-talets teknologi och sociala medier på detta innovativa sätt så lyckas filmen undvika att försvinna in i mängden och ger istället publiken något att ta till sig av, samtidigt som stereotyper ifrågasätts och visar nya vinklar på den moderna kulturen. Nya perspektiv skapas som är värda att bejaka.

Trots oerfarna skådespelare så håller filmen hela vägen. Tillsammans med den mycket väl valda musiken, de klassiska Los Angeles-miljöerna och de smarta dialogerna så blir Dope en nytänkande film med lång hållbarhet.