The Eyes of Tammy Faye (2022)
Garfield och Chastain kämpar på i tröttsamt biografidrama
Efter Michael Showalter lysande dramakomedi "The Big Sick" (2017) var jag spänd på nya "The Eyes of Tammy Faye". Men trots en intressant grundhistoria och två lysande stjärnor i huvudrollerna faller filmen platt. Den blir aldrig något mer än det där biografidramat signerat drömfabriken som kommer försvinna bland utbudet på Disney+.
Tammy Faye Bakker och Jim Bakker är två människor med ett minst sagt häpnadsväckande liv. Tillsammans grundade de kristna evangelisterna TV-nätverket PTL som under en period i början av 1980-talet var ett av USA:s fem största. Nätverkets flaggskepp, programmet The PTL Club, leddes av paret Bakker som på så sätt var landets mest populära människor för många kristna amerikaner. Hur som helst slutade det radikala parets historia i skandaler på många olika sätt.
Filmen The Eyes of Tammy Faye är en filmatiserad version av dokumentären med samma namn som kom år 2000. I fokus står Tammy Faye (Jessica Chastain) och hennes liv, från den starkt religiösa och trassliga uppväxten till lyxlivet som skulle komma långt senare. Vi får se hur hon träffar sin kommande "partner in crime" tillika make Jim Bakker (Andrew Garfield) och hur de sakta men säkert lyckas bygga en gigantisk kristen plattform på TV från egentligen ingenting.
Paret är utan tvekan karismatiska och i sann evangelistiskt anda så klart otroligt kristna på det mest amerikanska sättet. Tammy Faye hänför publiken med sin sångröst och utåt sett ovanligt liberala religiösa charm, medan Jims predikan påminner om en domedagsprofetia dränkt i tre liter coca-cola. Men precis som de flesta plötsliga framgångssagor finns det även här rejält med skumrask och fuffens som döljer sig under ytan.
Extrema karikatyrer på pengagalna entreprenörer
Som med alla excentriska människor med unika livshistorier är parets historia inte bara perfekt kvällstidningsstoff utan också material som är som klippt och skuret för att berättas i en långfilmsbiografi. Tyvärr tar regissören Michael Showalter, vars film The Big Sick (2017) är en av tiotalets bästa komedier, dessvärre den bekväma vägen och berättar om parets liv i kronologisk ordning istället för att framhäva det verkligt intressanta: människorna bakom. Det görs visserligen försök till att nyansera och problematisera men både Tammy Faye och Jim blir bara karikatyrer på makt- och pengagalna entreprenörer, som använder religionen som någon sorts godtycklig täckmantel. Här finns en outnyttjad potential.
Det sämsta med det amerikanska biografidramat
Att berätta en biografi från start till mål är oerhört tröttsamt och fungerar sällan längre. Det är en mall som Hollywood återanvänder gång på gång, och det krävs nästan att man blandar in någon annan genre i en sådan film för att det ska gå hem. Alternativt kan man fokusera på en specifik tidsperiod i personens liv och låta den vara talande för karaktären i övrigt, exempelvis hur David Fincher hanterade Mark Zuckerberg i The Social Network. I The Eyes of Tammy Faye visar sig det amerikanska biografidramat från sin allra sämsta sida. Tröttsamt är ordet.
Det som räddar filmen från en riktig fiaskostämpel är Jessica Chastain och Andrew Garfields prestationer. De får verkligen jobba i uppförsbacke med dessa platta stereotyper till karaktärer, men de är alltid sevärda och gör så gott de kan. Någon Oscarsnomiering till Chastain borde det dock inte ha blivit, men en visst är hon en gudabenådat skicklig skådespelare som sånär lyckas göra Tammys bubbliga men djupt tragiska person till en människa av kött och blod.
The Eyes of Tammy Faye går att se på Disney + från och med den 23 mars.