Recension: Allt eller inget (säsong 1)
Sheffield är lika hopplöst som för 25 år sedan
Nästa vecka är det premiär för "Allt eller inget" – uppföljaren till 90-talsklassikern med samma namn. Filmtopps Eric Diedrichs har sett serien.
För drygt 25 år sedan släpptes den oväntade superhiten Allt eller inget (orig. The Full Monty), om en grupp ekonomiskt utsatta män som, under ledning av småfifflaren Gaz, bestämmer sig för att smälla upp en strippshow. Trots att filmen var en brittisk småsatsning blev det en internationell dundersuccé med flera Oscarsnomineringar och begreppet "the full monty" fick spridning med rekordfart. Det var också den här filmen, i kombination med Trainspotting (1996), som gjorde Robert Carlyle till en världsstjärna i drygt ett decennium.
Nu är det dags att återse Sheffield och hela gänget från första filmen, denna gången i en typ åtta timmars lång TV-säsong med samma namn. Lite märkligt kan tyckas, för även om Allt eller inget har är en omtyckt film, har jag svårt att se många skulle vara särskilt nyfikna på hur det gick för Gaz, Horse, Lomper, Dave och resten av ensemblen. Filmen hade trots allt en klockren final och knöt ihop säcken på ett utmärkt sätt, men, c'est la vie!
Hög dos mysfaktor…
Hur som haver, det är en rätt trevlig säsong vi får ta del av. Framförallt eftersom det finns en hög dos mysfaktor i gängets underbara kemi. Personligen tycker jag också att det är kul att få se mer av Robert Carlyle, som tråkigt nog inte har fått den karriär han förtjänar. Skotten har en fantastisk nerv i allt han gör och bubblar hela tiden av en sorts hypnotisk energi svår att värja sig från.
Men säsongens upplägg är inte alls lika klockrent som i filmen. Varje avsnitt (åtta totalt) vigs mer eller mindre åt enskilda karaktärer där de resterande mest dyker upp i periferin. Det finns inte heller något direkt mål med handlingen – ingen strippshow som väntar runt hörnet – utan vi hänger lite med Lomper, ser Gaz fucka upp, följer med när Dany har lite kärlekstrubbel osv. Särskilt engagerad blir jag inte.
…men också ett politiskt långfinger
Däremot är det värt att understryka att serien har en rejäl politisk nerv. Oscarsvinnaren Simon Beaufoy, som även skrev originalfilmen, är uppenbart förbannad på det brittiska samhället och tycker inte att saker och ting har blivit bättre de senaste 25 åren. Här kritiseras både välfärden och skolsystemet till höger och vänster och det känns märkligt uppfriskande, nästan förvånande. Det finns något jävligt gött i att se ett rejält långfinger sträckas mot de politiker som raserade en världsnation med idiotier som "Brexit". Även om flera av kommentarerna är förklädda som boomer-skämt, finns det en viss sanning i dem.
I det stora hela är Allt eller inget en trevlig, smått menlös men samtidigt politiskt frustrerad serie vi får ta del av. Om det blir en uppföljare kan jag ändå tänka mig att se den med.
"Allt eller inget" har premiär onsdagen den 14 juni på Disney+